Minimalt inflytande för Skåne i rikspolitiken

Sydsvenskan skriver om "Skånes politiska makt svag" 2006-10-21. Ingressen lyder: "Skånes inflytande i svensk toppolitik är svagt – medan Stockholm dominerar stort. För sex år sedan satt det skåningar på 19 procent av landets viktigaste politiska poster. Nu är andelen 7,5 procent. Nästan hälften av toppolitikerna är folkbokförda i Stockholm."

Sydsvenskan skriver att fram till 2002 var det relativt många skåningar på topposter. Det minskade drastiskt 2002. Och det ser minst lika illa ut efter den borgerliga sidans vinst i valet i år.

Sydsvenskan har granskat 80 nyckelposter. 36 besätts av stockholmare. Skåningarna, som befolkningsmässigt är ungefär lika många, har...sex! Två av dessa är EU-parlamentariker. Jag kan av artikeln konstatera att bara fyra alltså finns på riksarenan.

Anders Sannerstedt, statsvetare vid Lunds universitet, säger i artikeln intill, "Regeringens första beslut visade vad som var viktigt": "Sveriges nya regering har ett extremt Stockholmsinriktat perspektiv. Det är symptomatiskt att alliansregeringens två första besked gällde rena huvudstadsfrågor: trängselskatt i Stockholm och slopandet av fri entré på statens museer." Och det går åt fel håll: "Rikspolitiken blir allt mer Stockholmsorienterad", menar han. Att planerna för E22:an skrotades när pengar behövdes på annat håll ser han som kännetecknande.

Utmärkande är också att artiklarna vad jag vet inte ledde till några vidare politiska reaktioner i Skåne. Man tiger och accepterar. Det behövs inga särskilda initiativ för att förändra den rådande situationen.

Jag tror också att situationen återkommande kan bli så här. Det är ett strukturellt fel, som inte kan fixas under de nuvarande spelreglerna. Därför är lösningen mindre makt till de riksomfattande institutionerna och mer regional makt, alltså mer makt till Region Skåne. Då spelar det mindre roll att toppolitikerna i riket sällan kommer från Skåne.