Öresundsbrokonsortiet och Region Skåne står bakom en rapport som heter "Öresundsregionen 2020- fyra framtidsscenarier". Den innehåller förvånansvärt lite nytt, men är åtminstone dels ett uttryck för ett intresse för Öresundsregionen, dels sammanfattar den en del gammal kunskap och dagsläget. Den har också lite att tillföra. Sydsvenskan skriver om den idag på ledarsidan under rubriken "Klart Malmö skall ha OS". Sydsvenskan fokuserar nämligen på förslaget i texten att regionen ska ansöka om sommar-OS 2024.
Jag har läst en del i den och jag tycker Delrapport 2 som handlar om hur det ser ut idag är den mer intressanta delen. Vi kan börja med följande. Avsnittet om Stockholmsperspektivet är lite tankeväckande. Intervjuer av Skånes makthavare ger följande bild (s 62-64):
"Det är emellertid en utbredd hållning, som sätter krokben för det öresundsregionala utecklingsprojektet. Många svenskar anser att ju mer Skåne utvecklas, dess bättre går det för Köpenhamn i storstadskonkurrensen och Stockholm blir kanske förloraren i det spelet och förlorar konkurrenskraft. Det gäller till exempel flygplatspolitik och universitetsvärlden. Många märker att stockholmska intressen bromsar skånsk utveckling. Stockholmarna anser att Skåne och skåningarna är ett problem. [...]
Utifrån ett stockholmsperspektiv ser man därför Jan Wifstrands Köpenhamn som en konkurrent, men man förstår inte stadens starka sidor och man tar den inte alltid helt på allvar. Ledare i Stockholm vet mycket litet om potentialen här och verkar närmast tro att Köpenhamn bara är ”Wonderful Copenhagen”. Man kan nästan tala om en stockholmsk ignorans för den sydskandinaviska storstadsregionen. Malmö och Skåne beskrivs som ”där nere” och skåningarna betraktas som ”gnälliga landsortsbor”. [...]
[Professor på Handelshøjskolen i København] Per-Olof Berg konstaterar att man i Stockholm rycker på axlarna åt begreppet Öresundsregionen. Man ler åt oss och betraktar perspektivet, som ett störande element. Den stockholmska arrogansen baseras bland annat av att Öresundsregionen inte uppträder som en enhet i statistiska sammanhang, varken i nationalstatistisk eller i Eurostat, men i bästa fall som ett tillägg. som ingen använder sig av."
En annan småintressant analys (s 70-71): "Efter broinvigningen har politikerna dragit sig tillbaka från öresundsfrågorna och överlåtit denna till marknaden. På regeringsnivån talas det om en funktionell passivitet, vilken man är helt medveten om. Man gör ingenting, eftersom man inte vill skjuta sig själv i foten genom att skapa ett motstånd i de övriga delarna av länderna och eftersom man egentligen inte heller tror på något starkt befolkningsstöd lokalt. Trots detta finns de gamla visionerna kvar, men i en helt ny marknadsdriven regi."
Man menar också att Öresundskomiteen tappat i inflytande. "Den är för tillfället en söndervittrad struktur utan annan uppgift än förvaltning av Interreg-medel. Öresundskomiteen är en övergångslösning", menar en person. Andra menar att det ändå måste anses vara Öresundskomiteen som är den enda organisationen som har haft och har politisk legitimitet. Trots att den blivit mindre synlig.
I slutet av Delrapport 2 diskuterar man marknadsföringen av Öresundsregionen, inte minst internationellt och inte minst namnet. Slutsatsen blir att namnet idag inte kan vara något annat än "Öresund" av de förslag som framförts, men att den diskussionen bör fortgå eftersom det är ett problematiskt namn. Dess största brist är att det knappt är känt utanför Skandinavien.
Denna bloggs slutsatser blir att Stockholmsperpektivet länge kommer att kvarstå. Den bästa lösningen är att det inte tillåts spela någon roll längre. Det gör det inte med omfattande maktbefogenheter i regionen - federalism - istället för att ha makten i Stockholm.
Öresundskomiteen är en lite svår nöt. Det är helt klart vår enda politiska Öresundsinstitution och är som sådan värd stöd. Samtidigt är den indirekt vald genom ett fåtal kommuner på båda sidor. Det är också svårt att välja den direkt eftersom den som officiell myndighet skulle konkurrera med andra myndigheter på båda sidor. Jag tror vi får leva med den som kompromiss ett tag till och då bör vi göra den starkare under den tiden.
Namnet Öresundsregionen är det bästa valet, tror jag, framför allt för att den uttrycker en enighet. Jag tycker man kan lägga betydligt större medel än idag på att marknadsföra den internationellt. Alternativet skulle vara the Copenhagen-Skåne (Scania) region, som är ett jämställt märke. Det använder det mest kända varumärket idag, Copenhagen, och låter dessutom regionnamnet Skåne eller Scania åka snålskjuts på den marknadsföringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar