måndag, november 12, 2007

Spelar rätt i händerna på sd

Posten vägrar dela ut Sverigedemokraternas partitidning i Svedala eftersom Lars Vilks rondellhund finns på bild i tidningen ("Posten vägrar dela ut partitidning" (Sydsvenskan, webb.publ 2007-11-12). Det viktigaste skälet att dela ut den borde vara att upprätthålla yttrandefriheten.

Men dessutom är det idiotiskt av Posten att både ta överdriven hänsyn till extrema muslimer - sticker i folks ögon - och att än en gång låta Sverigedemokraterna bli drabbade av "etablissemanget". Det spelar rätt i händerna på Sverigedemokraterna. Posten, i sin taffliga strävan efter några sorts pk-poäng, blir de facto nationalisterna Sverigedemokraternas bästa vänner.

onsdag, oktober 31, 2007

M-stämman räddar Region Skåne

Sydsvenskan rapporterar att i fredags "moderata partistämman röstade [...] ja till att permanenta Region Skåne och regionförsöket i Västra Götaland" i "Rungande ja till Skåne efter het debatt" (Sydsvenskan 2007-10-27). "Samtidigt välkomnade stämmoombuden bildandet av regioner även på andra håll i Sverige – om de bara har folkligt stöd." Stämman gick därmed emot partistyrelsen.

Moderaterna har så länge i pressen beskrivits som antiregion-partiet. Men nu visar det sig att den bilden till stor del präglats av en mindre elit i toppen och deras åsikter. Stämmombuden från hela landet tvekade inte åt andra hållet. Rysligt trevligt.

En Mikael Söderlund från Stockholm hade i och för sig en möjlig poäng utifrån sitt sitt perspektiv: "Regiontanken fungerar kanske i Skåne, men inte i Mälardalen". Dock tror jag han har fel. En Mälardalsregion är perfekt för Stockholm.

Intressant är också följande bit: "I den fyra timmar långa debatten försvarades regiontanken av ytterligare fyra Skånepolitiker: Hans Wallmark, Jerker Swanstein, André Assarsson och Mats Helmfrid." Jag har varit med på några borgerliga gruppmöten med Helmfrid här i Lund. Överhuvudtaget känner jag inte till honom så väl. Men det här gladde mig väldigt mycket. Kul att äntligen en kommunstyrelseordförande från Lund syns i denna debatt - och på "rätt" sida! Man kan jämföra med tidigare kommunstyrelseordföranden Lennart Prytz (s) och hans beklagliga "Identitet med unken doft" (Sydsv, Aktuella frågor 2001-04-11). Lund ska, som Skånes tredje största stad, vara drivande här!

lördag, september 08, 2007

Hatinlägg i debatt om skånskan

Alex Schulman är en välkänd krönikör på Aftonbladet och i Punkt SE. Han skrev ett inlägg på sin blogg 2007-07-03 "Att tala skånska är att kräkas en smula". Det utgör ett extremt utbrott över den skånska dialekten. Han tycker den låter som om någon kräks. Han betonar två gånger att det är "Inte på skämt. På allvar."

Särskilt intressant är kanske den etnifierade berättelsen han också drar. Han säger sig alltså vara "övertygad om att urskåningen, den första man som någonsin satte sin spade i den skånska myllan för 2000 år sedan eller så, var ett cp. Rejält utvecklingsstörd, alltså. Och denne urskåning lärde sina barn prata på det där konstiga, utvecklingsstörda sättet, och barnen lärde i sin tur sina barn att göra detsamma. Och till slut var det norm. Idag kräks hela Skåne."

Den sista biten borde, enligt mig, kunnat ge en åtgärd hos justitiekanslern (JK) för hets mot folkgrupp eller liknande. Det var inte bara nutidsspråket som stod i skottlinjen utan en historisk berättelse om en folkgrupp eller något motsvarande. JK avskriver dock ärendet eftersom "det var inget brott mot tryck- eller yttrandefriheten" ("Okej kalla skånska kräkdialekt", Sydvenskan, 2007-08-23).

Många har kommenterat på Schulmans blogg. Just nu är det drygt 600 inlägg. Det är intressant att läsa dessa inlägg. Först är det många kommentarer som "Haha hata skåne!", "Kan inte göra annat än att hålla med. Skåne åt danskarna", "Haha, håller med till fullo!" och "Har just avslutat en kavalkad av skrikskratt. Mina lungor är troligtvis blåa på grund av syrebrist. Mer Alex, mer...."

Sedan kommer en mer kreativ fas då folk försöker lägga på ännu mer hat mot skånskan och skåningarna: "Du har naturligtvis fullständigt rätt. stryk skulle dom ha, de där skåningarna", "Skåningar borde hålla sig till något LAN för enbart skåningar där alla förstår varandra. Internet är enbart till för alla andra.", "För allas bästa och den goda smakens skull - det är inte okej att tala er spy-skånska. Det är direkt oförskämt. Kul att du tog upp det Schulman.", "Stockholm har en helt annan -högre- toleransnivå mot 'invandrare' än ni skånska byfånar har. Det lär ni få erfara när ni kommer hit, själva som invandrare från er inavlade gödselstack."

Och så kommer skåningarna och ber om ursäkt: "Visst finns det nästan obegriplig skånska, men dra inte alla över en kam.. de flesta har en begriplig skånska.", "Kan inte mer än hålla med, jag själv som skåning har fått undertexta mig själv ända sedan min flytt till Jönköping. Väldigt jobbigt och inget som jag varken själv valt eller trivs med. Nä usch varför föddes man inte dövstum", "Men jag håller med dig i att Roland Andersson pratar en grötig version av skånskan, men det gör inte alla" och "Är från skåne och kan tillviss del hålla med om att det ibland kan låta konstigt när vi pratar".

I slutet av inläggen - från andra halvan i alla fall - har de mer rättframma skåningarna hittat dit och då är 19 av 20 personer förbannade på Schulman och stockholmare med tidigare nämnda attityder. De tidigare "Hahaha, du är så lustig, Schulman"-inläggen försvinner i stort sett helt. Kanske flera trots allt fått något att fundera över i och med de ilskna motinläggen.

Jag tycker blogginlägget och kommentarerna blir ett intressant vittnesmål på hur samhället i grunden fortfarande ser ut. Vi ser de mest extrema uttrycken för vad många tycker och tänker hemma vid köksborden. Det här är inte första gången jag läser sådana här "debatter". Jag skapade en gång en s k newsgrupp på Internet för Skåne och snart blev det överbefolkad av folk som kom dit och skulle spy sin galla över Skåne. Man plockade sinsemellan poäng på att vara värst. Jag tror att toleransen för andra måste ingå i skolans arbete och samhällsdebatten på ett vidare sätt. Det får inte bara gälla ett fåtal utvalda områden.

fredag, september 07, 2007

Riksstämman om federalism

Centerns riksstämma ägde rum i förra veckan med avslutning i helgen. Jag följde besluten på webben - jag är nog inte mycket av en talare i vilket fall. De frågor som intresserade mig mest var som vanligt statsskicket, kommunerna och federalismen. Under rubriken "Demokrati kräver ständig återerövring / Federalism - den sunda demokratin / Grundlagarna - en aktualitetsfråga" tog man ett beslut bestående av åtskilliga delar. Partistyrelsens förslag modifierades på åtskilliga punkter. Slutresultatet blev:

Centerpartiet vill:
2.1. Bygga Sverige enligt federalismens principer;
2.2. Bejaka bildandet av regionkommuner;
2.3. Regionkommuner ska växa fram underifrån;
2.4. Att statens regionala organisation anpassas till de regionkommuner som bildas;
2.5. Att beslut överförs från staten till direktvalda regionkommuner;
2.6. Att kommunallagen reformeras så att större frihet ges till kommuner att själva bestämma sina styrformer exempelvis genom att ge möjligheter till kommuner att avskaffa kommunstyrelsen och endast utse ett fullmäktige som också utgör kommunstyrelse, eller införa direktvald borgmästare, eller pröva majoritetsstyre;
2.7. Införa en författningsdomstol;
2.8. Att kommunerna ska ges möjlighet att utlysa extra val när särskilda skäl föreligger;
2.9. Införa utjämningsmandat i kommunval;
2.10. Utveckla personvalsystemet utan spärrar;
2.11. Att kandidater i allmänna val ska ha samtyckt till sin nominering;
2.12. Införa skilda valdagar för Riksdag och Kommun/landstingsval;
2.13. Att ge möjlighet för kommuner att ha 16 år som rösträttsålder och valbarhetsålder till kommunfullmäktige


Jag är nöjd över det mesta i detta. Jag gillar inte att man pratar om "regionkommuner". Det har Skånes distriktsstämma redan uttalat sig emot och jag är förvånad över att ingen skånsk representant reservererade sig. Det där med att regionerna "ska växa fram underifrån" låter bra, men kan lätt leda till oöverskådlighet. Jag tror att Sverige måste satsa på en klar delstatsnivå som hela landet är indelad i. Sedan får man lokalt bestämma vart man vill höra.

Jag är nöjd med att man repeterar att centern vill "Bygga Sverige enligt federalismens principer". Jag ser också som positivt "Att beslut överförs från staten till direktvalda regionkommuner", även om det inte säger något alls om hur mycket. Författningsdomstol och skilda valdagar är också nödvändiga reformer förstås. Möjlighet till borgmästare är också bra.

torsdag, september 06, 2007

Dåligt omdöme med "Mitt fädernesland" på tröjan

Det är mycket snack nu om att vissa elever blivit nekade att ta skolfoton p g a att de burit landslagströjor. Imorgon kommer en ny artikel "Flera landslags- och Sverigetröjor har stoppats" i Sydsvenskan (2007-09-07). I artikeln framgår att det varit flera varianter av "svenska tröjor", bl a en tröja med "det stora svenska riksvapnet (samma som kung Carl XVI Gustaf använder), två svenska örlogsflaggor, texten 'Mitt fädernesland' och på ryggen nationalsången."

På Sydsvenskans kommentarsida i fråga är folk rasande över en rektors beslut att förhindra fotograferingen med landslagströjan på. Alla försvarar svenskheten och de blågula färgerna. Sorgligt, med tanke på att vår multinationella historia borde gett oss en önskan om mer diversifierade symboler.

Som social libertarian har jag visserligen svårt att förstå att man skulle förbjuda en elev att att ha vilka kläder han/hon vill på ett skolfoto. Men samtidigt visar det på ett dåligt omdöme från en elevs sida att, på ett skolfoto, ha en tröja som det står "Mitt fädernesland" på. I det sammanhanget blir de andra tröjorna också besvärande, särskilt som det är riktigt idiotiskt med ett nationaliserande av EM-fotbollsmatchen där båda lagen denna gång är från vår egen region, Öresundsregionen.

tisdag, augusti 28, 2007

Maud kopplar storregioner med federalism

Maud Olofsson och två centerpartistiska kommunstyrelseordförande skrev 2007-08-27 på Svenska Dagbladets brännpunkt. Artikeln hette "Kraftsamla i nya stora regioner". Den tycks gå emot centerns tidigare utspel tillsammans med allianspartierna, då partisekreterare Anders Flanking stod som centerpartistisk underskrivare: "Vi säger nu gemensamt nej till att bilda storregioner" i Dagens Nyheter 2008-07-07.

Det ska påpekas att DN har fått lite kritik för den rubrik de satt på den senare artikeln. Ändå ser det illa ut med dessa till synes olika utmälningar. Det ser oproffsigt ut, som om man inte tog frågan på allvar. Men låt oss ändå denna gång fokusera på Mauds klara besked som är underbart tydligt där storregionerna för första gången av centerpartiet överhuvudtaget, vad jag vet, kopplas ihop med federalism. Jag har hört alltför mycket underligheter i centerleden där det verkar som om man tror att federalismen mest har med kommunerna att göra. Citat från artikeln:

"Centerpartiet har alltsedan tidigt 2000-tal fört en spännande, spänstig och konstruktiv idédebatt om federalism. För oss har det varit naturligt och självklart att stå bakom de regionbildningar som drivits fram i Västra Götaland, Skåne och Kalmar. Även om Ansvarskommittén inte gick så långt som vi i önskat i en konsekvent federalistisk riktning ser vi kommitténs förslag som en tydlig tyngdpunktsförskjutning i rätt rörelse."

Debatten fortsätter - hoppas jag. Storregionerna behövs. Bl a som motvikt til staten, som Peter J Olsson påpekar i en utmärkt ledare "Maud visar vägen" i Kvällsposten 2007-08-27.

söndag, augusti 05, 2007

Youtubevideor och Karl X

Nu har de första skåneländska regionalistiska Youtube-videorna kommit. Dessa är:

  • Skåneländska Flaggans Dag 2007
  • Slaget vid Landskrona 1677
  • Karl X-statyn i Malmö

    Check it!

    På tal om Karl X Gustav så hade City Malmö Lund en tävling "Rösta och vinn" 2007-06-15: "Nu är det dags igen – plocka fram mobiltelefonen och rösta fram månadens Malmö-Lundabo. [...] Den här omgångens startfält skvallrar om att det åter kan bli en rysare. [...] Och i vår är det 350 år sedan kung Karl X Gustav inledde kriget som gjorde Skåne svenskt - därför är han en värdig kandidat." De två andra alternativen var bandbokaren Anna Storåkers och MFF-spelaren Anders Andersson. Mer om första alternativet:

    "Karl X Gustav - mannen som gjorde Skåne svenskt. För exakt 350 år sedan satt en småknubbig svensk konung och smidde stora planer. Nu skulle dansken en gång för alla jagas ut ur Skåne. Och ett år senare lyckades Karl den tionde - efter freden i Roskilde 1658 har Skåne förblivit svenskt. Kalle har aldrig bott i Skåne men står som staty på Stortorget i falafelstaden."

    Hur omröstningen avlöpte går inte att ta reda på genom Internet i alla fall.
  • fredag, augusti 03, 2007

    Sverige del av Kalmarunionen, och...?

    En artikel "På Enighet af Elbogen är året 1399" i Sydsvenskan 2007-08-03 handlar om koggprojektet i Malmö, där man har byggt två av världens sex koggar. På museet/projektplatsen låtsar man att det är 1399. Journalisten skriver om året: "Erik av Pommern var kung och Sverige var en del av Kalmarunionen."

    Allt det stämmer, men vad har det med saken att göra att Sverige var en del av Kalmarunionen? Man kunde nämna att det var Norge också. Aha, journalisten kanske förutsätter att Malmö alltid varit svenskt "egentligen". Inget ovanligt i och för sig. Det är vanligare än tvärtom i media vill jag påstå.

    onsdag, juli 04, 2007

    Upprop för skånsk nattrafik

    Jag tycker inte Skånetrafiken gör tillräckligt för att binda ihop Skånes knutpunkter. För mig är Skåne lite som en stad, dvs det är ett stadskluster. Och där saknas det essentiella kommunikationer, särskilt nattetid. Efter kl 01 kan du inte ta dig med buss eller tåg mellan Malmö Lund en vardag. Och du kan som sydvästskåning aldrig festa ens en fredag eller lördag kväll i Helsingborg om du ska ta dig hem med allmänna kommunikationsmedel. Dessa faktum isolerar städerna från varandra inte minst mentalt. Det innebär t ex att inga unga helsingborgare har gått ut sent i Malmö eller Lund.

    Jag har skapat en uppropslista, där jag tar tag i det första kravet: nattrafik varje dag mellan Malmö och Lund. Det är nästan en symbolisk fråga. Petitionen hittar du här.

    tisdag, juli 03, 2007

    Centraliserade krav på simundervisning

    Svenska barn har blivit sämre på att simma, och nu skärps kraven på skolornas simundervisning. Det handlar om ett nytt förslag från regeringen ("Skärpta krav på simundervisningen", Sydsvenskan, webbpubl. 2007-07-03). I nuläget har läroplanen (kursplanen i idrott) ett krav på simkunnighet, men det är lite luddigt. Med regeringens förslag blir det tydligt vad man vill. Ingen kritik mot förslaget finns i artikeln i Sydsvenskan, bara en utbildningsansvarig på Svenska Livräddningssällskapet (SLS) som är väldigt glad över förslaget.

    Detta är ett exempel på en centraliserande politik av regeringen. Vänster- eller högerregering tycks inte spela någon roll när det gäller detta. Centern, som arbetar för decentralisering, borde stoppa detta förslag. Den tidigare otydligheten gav ett spelrum för kommunerna att välja sin nivå. Om det finns önskemål om ökade krav på simkunnighet hos barnen finns det kommunala demokratier att verka inom. Det behöver inte bestämmas ifrån Stockholm.

    Det finns ytterligare en utväg för politikerna som jag varit inne på innan i denna blogg. Om man känner sig tvingad att ta ett beslut som innebär centralisering, så bör man samtidigt flytta något annat till en lägre nivå. Men det vågar jag knappast hoppas på.

    fredag, juni 15, 2007

    Glömmer 439 år med danska flaggan

    Idag är det Danska Flaggans Dag eller Valdemardagen. Sydsvenskan lyckas skriva en ganska lång artikel "Danskarna firar skänken från ovan" (2007-06-15) om den danska flaggan och firandet av densamma utan att nämna att det var den skånske ärkebiskopen Anders Sunesen som enligt legenden skulle tagit emot flaggan från himlen. Och utan att nämna att flaggan var vår nationalsymbol i 439 år. Artikeln är helt skriven utifrån perspektivet "utlandsreportage" från Danmark.

    Jag kan också omtala att den svenska flaggan, som så många skånska studenter nu i dagarna så glatt viftar med, en gång var en motståndsflagga specifikt riktad mot danskar, dvs inte minst mot skåningar. Herman Lindqvist har skrivit om det i "Sveriges flagga en av världens äldsta" (Aftonbladet 2004-06-06). Jag undrar hur många av världens invånare som viftar med flaggor som tidigare var motståndsflaggor mot dem själva.

    Man kan också ställa sig frågan: spelar det här med motståndsflaggan någon roll? Det beror väl helt på om man har ett i någon mån känslomässigt förhållande till ursprung och historia. Vissa har det, andra inte. Det enda underliga är väl att många som har det när det gäller rikssvenska företeelser inte har det alls när det gäller regionala företeelser.

    torsdag, juni 07, 2007

    Republikanska föreningen i Sydsvenskan

    Sydsvenskan tog upp Republikanska föreningen i Skånes aktion igår (fast vi fick, trots uppmaning från vår sida, bara heta "lokalföreningen" förstås). Det var trevligt. Vi fick rubriken "Nationaldagen - då fällde republikanerna kungen" (2007-06-07) och artikeln var längst fram i C-delan av Sydsvenskans lundaupplaga.

    För mig är frågan om kung eller inte inte jätteviktig. Men visst ska han bort, dvs han ska inte längre vara statschef. Om ingen annan driver denna egentligen självklara fråga så får vi ta ansvaret.

    En person som kom fram till oss på Stortorget menade att kungen kanske var god marknadsföring för Sverige. Jag menar att Sverige har marknadsförts tillräckligt. Nu ska vi få fram våra största städer och regioner istället så att inte den ålderdomliga bilden av Sverige som enhetsstat och enhetskultur tillåts dominera. Kungen blir närmast ett problem i det sammanhanget.

    Det är inte det enda sättet att se det, man jag valde att se vår aktion som en snyting mot nationaldagen och dess nationalistiska symboler, i detta fallet kungen. Det fick mig att klara mig genom dagen.

    onsdag, juni 06, 2007

    Börja med mellanölet

    Förbudet mot privatimport av alkohol strider mot EG-rätten, konstaterade EU:s domstol i sin dom igår. Sydsvenskan har en artikel om saken, där man tyvärr får höra att Maud "Olofsson försvarar Systembolaget". Det är partiledaren i det parti som jag är med i: "Vi får se över verktygen för att få in skatten. Vi för en restriktiv alkoholpolitik och har valt Systembolaget som distributör. Då får vi försvara det, säger hon."

    Vad jag vet har fyra länder i världen alkoholmonopol i detaljhandelsförsäljningen (om alkohol överhuvudtaget är tillåtet förstås, vilket det ofta inte är i muslimska länder). Det är Finland, Norge, Island och Sverige. Danmark tillhör inte skaran och Skåneland hade säkerligen inte tillhört det gänget om man inte blivit en del av Sverige för några hundra år sedan. I Folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922 var Sverige nästan helt delat i sina röster. Men 81 % av skåningarna ville inte ha rusdrycksförbudet (och 89 % av Lundaborna ville inte ha det). Än idag ser man liknande regionala tendenser i opinionsundersökningar.

    Ordförande Niclas Lidström i Svensk blåbandsungdom (en organisation som jobbar för nykterhet) sa i Helsingborgs Dagblad 2004-12-05: "Förbundet har 3180 medlemmar i landet. Men inga alls i Skåne. - Jag vet inte riktigt varför. Skåne är en vit fläck på kartan. Skaraborg, Västerbotten och Stockholm är våra starka distrikt."

    Inte nog med att dessa fyra nordliga länder tillsammans är unika med sina alkoholmonopol. I Norge och Finland kan drycker med en procenthalt på under 4.7 volymprocent trots allt säljas i vanliga butiker. I Sverige är den gränsen 3.5 %. På mellanölets tid, innan 1977, var Sverige på så vis mer likt Norge och Finland.

    Men sedan skaffade sig Sverige västvärldens mest alkoholrestriktiva politik (tillsammans med Island?). Nu slåss nykterhetsorganisationerna för att t o m folkölet med sina max 3.5 volymprocent ska förbjudas att säljas i livsmedelsbutiker. Kvar i butikerna så fall blir lättölet med sina max 2.25 %. Istället hoppas jag verkligen att mellanölet kan säljas i vanliga butiker igen!

    I Kanada ligger alkoholpolitiken helt och hållet på delstatsnivå. Det borde den göra i ett federalt Sverige också.

    tisdag, juni 05, 2007

    Republikens dag i morgon

    Idag firar vi Grundlovsdag. I morgon är det Svenska flaggans dag, men också Republikens dag. Jag och andra i Republikanska Föreningen i Skåne kommer att stå på torget och informera om monarkin och Republikanska föreningen. Det sker mellan kl 11 och 14. Sydsvenskan rapporterar om "Republikansk fika i Lund" (2007-06-05).

    Det finns två broschyrer som kan vara intressanta: Republikens dag på Stortorget och Gå med i Republikanska föreningen. Jag hoppas att se läsare av denna blogg där!

    söndag, juni 03, 2007

    Bryt ner det nationalistiska samhället

    Ni vet. En dansk supporter sprang in på plan i fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark. Han attackerade domaren som just dömt rött kort för en dansk spelare, Christian Poulsen. Domaren bröt matchen efter attacken. Patrik Svensson i Sydsvenskan beskriver det så här: "Efter en veckas förberedande krigsretorik var det en kille som tog det på allvar." (webb.publ 2007-06-09) Så, bakgrunden var bl a att det var "Oroligt i Köpenhamn inför EM-kvalet" (Sydsvenskan 2007-06-02):

    "Vid Kongens Nytorv har de svenska fansen rört sig sedan tidigt på förmiddagen. Platsen har blivit en blågul bas. Mitt på torget är Christian V-statyn klädd i blått och gult. Flera gånger har danskar försökt rensa statyn men mötts av intensiv flaskkastning. Den danska polisen har ökat sin bevakning av området och gjort flera gripanden. Enligt uppgifter till TT har polisen gått in och stävjat flera slagsmål mellan svenskar och danskar - men också mellan olika svenska grupperingar."

    De har också funnits rapporter om hur danska fans kastat ner småsaker på svensk publik nedanför på arenan under själva matchen.

    Och vilka har eldat på? Jo, det hela har bl a föregåtts av provocerande, kontrasterande reklam av Öresundskonsoriet (vilka annars?) i danska och skånska tidningar och Sydsvenskan har "skojat" med Havefruen. Det här är bara ett par exempel i media.

    Jag har inte ord för mycket jag avskyr de nationalistiska media som har underblåst dessa stämningar. Det nationalistiska samhället måste brytas upp och måste brytas ner i ett skarpa och troligen kontroversiella politiska beslut.

    torsdag, maj 31, 2007

    Nationalistiskt "skoj" av Sydsvenskan

    Sydsvenskan gjorde en liten kupp igår. Den beskrivs i Sverige besegrar alltid Danmark... (webbpubl. 2007-05-31). Två av journalisterna satte svenska landslagströjan på Den Lille Havefrue, satte en Pippi Långstrump-peruk på och satte svenska flaggan i hennes händer. Sedan tog man ett foto. Man skrev en artikel med en massa uppgifter om varför Sverige är mycket bättre än Danmark. Det skulle förstås vara roligt.

    I ännu en artikel, i anslutning till den första, uppmanas man "Tag tv-signalen från danskarna". Det står: "Mesa dig inte, sno TV-signalen från danskarna och visa vem som bestämmer." Det handlar helt enkelt om att se landslagsmatchen på danska TV2. Journalisten var Anders Engman.

    Idén är väl att Sverige och Danmark är så goda vänner så att man kan skoja med varandra. Skämtet har som grund att Sverige är Sverige och Danmark är Danmark och aldrig mötas de två. Man skojar t ex inte om att vi skåningar är klämda mittemellan eller att länderna har så mycket gemensamt så det blir löjligt med folk som hejar stort på ena laget. Det kunde man gjort något av, men valde istället att gå vägen med nationalismen i botten av skämtet.

    Sedan vore det väl en poäng om det hade varit en Stockholmstidning som hade gjort det. Men att aktören är Sydsvenskan med huvudredaktion i Malmö av alla platser, smack mitt i Öresundsregionen, dessutom med massor av danskar boende i kommunen, gör det hela mest "konstigt".

    En hel del av läsarkommentarerna på webben köpte grundperspektivet för skämtet, men andra var annorlunda:

    "Nej, for fanden! Rik ik' vor Øresundsbro! Lad den bringe Skåne og Danmak sammen. Erklare krig mod Sverige og befri os skåninger! Vi vil sgu ikke være svensker mere. Hør I sangen fra Skåne? 'Det er et yndigt land...'"

    "Varför inte satsa på rolig förbrödring. Sjung med danskarna. Och se till att riva den där statyn på stortorget som förhärligar en översittare med etnisk rensning på dagordningen. Ersätt knuugastatyn med en staty av Pippi Det är en skam för Danmark att folk som älskar varandra måste flytta till Sverige. Det är en skam för Sydsvenskan att man kränker danskarna."

    "Jag hoppas verkligen att Danmark vinner så vi kan sluta upp med sånt här skit. Det hade varit bättre om ni hade varit lite neutrala istället. Om nu Danmark vinner hoppas jag också att ni som har gjort detta säger upp er!"

    "Men för hondan, djävla svennar! Kan inte Sydsvenskan döpa om sig till Stockholmsbladet eller något annat lämpligt namn? Po matchen kommer jag stötta vårt modersland, Danmark. Danmark, befria oss!"

    En hel del av läsarna skriver också (på svenska) att man hoppas att Danmark vinner eller att det inte spelar någon roll vem som vinner. Så kommenterarna från vanliga skåningar är ganska intressanta trots att Sydsvenskan här försöker stärka det nationalistiska tänkandet, under täckmanteln att det bara är på skoj.

    lördag, maj 05, 2007

    Svenska nationalismen sd:s huvudfråga

    Ibland dyker det upp en eller annan exklusiv person som försöker få ihop någon förbindelse mellan den skånska identitetsbaserade regionalismen med Sverigedemokraterna. Det är inte så ofta av någon försöker sig på det omöjliga projektet, men det händer.

    Denna blogg har tidigare rapporterat om hur Sverigedemokraterna ensamt av regionpartierna gått emot Ansvarskommitténs förslag som skulle innebära en starkare region i bl a Skåne. Sd angav bl a som skäl att man var bekymrad att regionaliseringen skulle "slå sönder nationalstaterna".

    I en artikel "Sd-ledaren har tagit plats i rampljuset" i Sydsvenskan (2007-04-22) får vi lite mer kött på benen när det gäller deras nationalism. Det står bl a:

    "Av partiets skrifter framgår att den kraftigt minskade invandringen bara är en del i en större fråga. 'Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet', skriver partiet. Den svenska nationalismen, det är sd:s verkligt stora fråga. Jimmie Åkesson vill att svenska dagisbarns känsla för det fosterländska ska stärkas och att det ska sättas upp fler kungastatyer på torgen."

    Denna idé delar de med de flesta riksdagspartier. Om man ser på ett vanligt svenskt nationalsdagsfirande i en skånsk stad om en månad, så ser man att Sverigedemokraternas politik har blivit okontroversiell.

    Jag säger som ett ledarstick på Trelleborgs Allehanda (2007-04-28): "Det måste vara en historiens ironi att Sverigedemokraterna har sitt starkaste fäste i Skåne. Vad skulle snapphanarna ha sagt om de visste?"

    Riksprovens "nationella styrning"

    Det ska bli Nationella prov i alla ämnen rapporterar Sydsvenskan och TT (webbpubl. 2007-05-04). Med tanke på betygssystemets tänkta allmängiltighet är det inte fel i sig med s k "nationella prov" (det handlar dock inte om en nation utan om en stat, så beteckningen är fel). Däremot är det fel om alla riksprov ser likadana ut, eftersom undervisningen måste se olika ut i olika delar av Sverige. Man misstänker starkt att det är en självklar del i idén att alla riksproven blir identiska.

    Ämnen med tilltänkta nya riksprov är, bland andra, geografi, samhällskunskap och inte minst historia. Jag menar att det blir fel eftersom vi i Skåne har ett annorlunda geografiskt läge och förstås ett annat lands historia än i större delen av övriga Sverige. Inom samhällsvetenskapen måste västra delen av vår Öresundsregion (Själland) förstås ges stor tyngd i undervisning och prov.

    City Malmö Lund citerade skolminister Jan Björklund i "Grundskolan får hård kritik i ny utredning" (2007-05-04): "Det blir en tydligare nationell styrning, det är ingen tvekan om det" (samma TT-artikel i UNT "Nationella prov i alla ämnen" 2007-05-05). Jag uttryckte farhågorna ovan i kommenterarna till Sydsvenskans artikel. Ingen annan skånsk läsare tog upp det, utan läsarna hade tydligen svalt riksmediernas perspektiv på frågan helt.

    Sydsvenskans centralistiskt inriktade ledare bekymrar sig inte heller för Björklunds "tydligare nationella styrning". Artikeln heter tvärtom "Kör på, Björklund" (2007-05-04).

    Regeringen ger uttryck för centralism och enhetlighetssträvanden och det är en sak att bekämpa.

    fredag, maj 04, 2007

    Biskopens rödgula skånska vapen

    För första gången i modern tid erkänner en biskop Skånes färger såsom viktiga för henne/honom. Det kanske är på tiden om hypotesen om Skånelands flagga som medeltida rödgul biskopsflagga stämmer. I förklaringen av biskopens heraldiska vapen på Stiftets hemsida kan man läsa: "Tinkturerna rött och guld är Skånes färger."

    Nu kan man visserligen säga att även om biskopens vapen hänsyftar till rött och gult, så är det inget nödvändigt erkännande av kyrkans band till den skåneländska flaggan, eftersom också landskapsvapnet innehåller dessa färger. Men det ska påpekas att landskapsvapnet innehåller rött, gult och (sedan 1939) blått: "I guldfält ett rött, avslitet griphuvud med blå krona och med blå beväring, därest dylik skall komma till användning."

    Nåja, vår nya biskop har hur som helst ett rödgult vapen och det är för att det är skånskt.

    fredag, april 27, 2007

    Stockholm är "här"

    Nu kommer snart SpiderMan 3 på bio. Sydsvenskan kan rapportera att Spindelmannen själv, Tobey Maguire, är i Ryssland. Men också att hjältinnan Kirsten Dunst faktiskt är "här" på besök. När jag läser vidare ser jag att "här" är i Stockholm. Jag konstaterade i förra blogginlägget att Prag är på ungefär samma avstånd som Stockholm. Om hon hade gjort besök i Tjeckiens huvudstad, hade Sydsvenskan då också skrivit att nu var hon "här", till skillnad från sin motspelare som alltså är i Ryssland?

    En annons i Metro Skåne vill att vi ska gå på ståupp-komedi. Jamie Kennedy från USA är inbjuden. Det hela äger rum på "China Teatern". Jag har aldrig hört talas om stället och annonsen talar inte om det. Telefonnumret som börjar på 08- ger mig dock en första vägledning. Men man kan tydligen annonsera för ett arrangemang i Stockholm i en skånsk tidning utan att ens behöva nämna att det försigår 650 km bort. Stockholm är ju mentalt allerstädes närvarande.

    tisdag, april 24, 2007

    Fp leds av tradition av stockholmare

    Några notiser om folkpartiledaren Lars Leijonborgs avgång. Han säger bl a i "Leijonborg avgår i höst" (Sydsvenskan 2007-04-24) att hans största ekonomiska beslut var att försöka få ESS-projektet värt elva miljarder kronor till Lund. Och så skämtar han om att han kanske borde ha en minnesskylt för att han "satsade på att Sydsverige ska bli en forskningsmiljö av världsklass".

    Jag tror inte att "Sydsverige" har någon identitet som gör att befolkningen kollektivt känner en tacksamhet som gör att man sätter upp någon minnesskylt. Kanske kan man göra det här i regionen i alla fall, om han gjort mycket för Lund och Skåne.

    I "Björklund storfavorit som Leijonborgs efterträdare" (Sydsvenskan 2007-04-24) kan man läsa att EU-minister Cecilia Malmström kanske inte är realistisk som partiledare eftersom "hon är från Göteborg. Fp har alltid letts av stockholmare".

    Hur kan i så fall någon skåning gå med i det partiet på de premisserna? Det är ungefär som: "Alla kan vara med i folkpartiet, men tänk på att det av tradition alltid har letts av Pragbor." (Prag ligger på ungefär samma avstånd som Stockholm. Skillnaden för mig är att jag besöker Prag oftare.)

    måndag, april 16, 2007

    Skånecentern om regionalt självstyre

    Centerpartiet hade distriktsstämma (regionstämma) i helgen 2007-04-14. På dagordningen stod ett beslut om program för regionalt självstyre. Jag, Ilan Sadé och Maria I.K.T. Olsson tillhörde gruppen kring programmet. Programmet hade fått distriktsstyrelsens välsignelse och gick igenom utan någon ändring på distriktsstämman. Jag är mycket nöjd över att vi fått igenom programmet och vill i denna blogg citerade några bitar som jag tycker är särskilt viktiga:

    Om legitimitet och identitet

    "(M)an kan nog fortfarande betrakta utpräglad skånska av dags dato som ett gränsspråk mellan danska (sydskandinaviska) och svenska (östskandinaviska). [...] Det är Centerpartiet i Skånes bestämda uppfattning att det finns en stark legitimitet i Skåne för regionalt självstyre."

    Inledning om självstyrets framtid

    "Det är viktigt att betona idéerna det regionala självstyrets framtid gäller för Skånes del. Centerpartiet i Skåne bejakar så kallad regional asymmetri, innebärande att olika regioner kan ha olika omfattning av självstyre. Det måste inte se likadant ut i hela Sverige. Skåne måste få gå före i regionaliseringen, precis såsom har skett i och med regionförsöket.

    Förslagen innebär sammanfattningsvis att Centerpartiet i Skåne ställer sig positivt till Ansvarskommitténs förslag, men föreslår även mer långtgående överföring av befogenheter från staten till regionen. Länsstyrelsen skall bli en renodlad tillsynsmyndighet, medan all politisk makt flyttas över till regionen. [...]

    Centerpartiet i Skåne vill se ett Sverige byggt på federalismens principer, med Skåne ensamt eller eventuellt tillsammans med grannlän som enhet."

    Regionen, ansvarsområde för ansvarsområde

    "Infrastruktur är ett område som särskilt pekas ut som lämpligt för regionalisering. Tillväxt och regional utveckling är intimt förknippade med infrastrukturen. [...] Centerpartiet i Skåne kräver en långtgående regionalisering av kulturpolitiken. Kravet grundar sig bland annat på den kulturella aspekten av den skånska regionen. [...] Idag är det i huvudsak staten genom länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet som ansvarar för kulturarvsfrågor. Detta är en kompetens som givetvis borde vara regional. [...] Centerpartiet i Skåne menar att möjligheten att föra över skattebaser från staten till regionerna bör undersökas."

    "Centerpartiet i Skåne ser det som mycket väsentligt att det finns massmedier som är baserade i regionen och har regionalt bevakningsområde. Privata alternativ till public service måste t ex få goda villkor, utan krångel med sändningstillstånd. Man bör även överväga bildandet av en regional public service-stiftelse, så länge systemet med offentligt ägda medier finns kvar. Projektet skulle kunna ske i samverkan med aktörer på Själland."

    "[R]egionen [borde] visa ett engagemang i delar av den skolpolitik som idag är statlig, såväl gällande grundskolan som gymnasiet. Exempelvis borde undervisningen i danska språket få en betydligt större plats i skånska skolor än idag, liksom det borde ställas krav på en historieundervisning som även avspeglar den skånska historien."

    Geografisk indelning och benämningar

    "För Skånes del ser Centerpartiet i Skåne inte något omedelbart behov av att slå sig samman med grannlän. Samtidigt bör inte dörren vara stängd, ifall ömsesidigt intresse finns. Historiskt, geografiskt och med hänsyn tagen till dagens förhållanden torde Blekinge ligga närmast för ett eventuellt samgående.

    Namnet "Södra Götaland" på en sydlig region, t ex bestående av Skåne och Blekinge, nämns inte i Ansvarskommitténs slutbetänkande. I gengäld har det på senare tid konstruerats av media och där börjat användas ganska flitigt. Namnet "Södra Götaland bör undvikas. Det är viktigt att "Skåne" finns i regionnamnet för att medborgare ska kunna känna identifikation. En regionbeteckning som t ex "Skåne-Blekinge" är helt möjlig. Ett annat skäl att undvika namnet "Södra Götaland" är att det enligt Nationalencyklopedin är "historiskt oegentligt" att använda den beteckningen på landskapen Skåne, Halland och Blekinge.

    Vidare bör beteckningen "regionkommun" på morgondagens regioner undvikas. Istället fungerar beteckningen "region" alldeles utmärkt. Det senare är kortare, har en motsvarighet i andra länder och markerar att det handlar om en separat nivå med sina egna befogenheter och ansvarsområden."

    Originaldokumenten är Program om regionala självstyrets framtid i Skåne och Sammanställning av enkäten om regionalt självstyre

    söndag, april 15, 2007

    En centraliserad kyrka

    Antje Jackelén vigdes igår till Lundabiskop. Sydsvenskan rapporterar att "Ny Lundabiskop vigdes i Uppsala" (webbpubl. 2007-04-15). Tydligen hade de strålande försommarväder när de vigde vår biskop däruppe. Efter cermonien reste hon och andra biskopar till Skottland på en halv vecka. Att Lund skulle ha något med saken att göra under denna första tid har tydligen inte varit aktuellt. På lördag får dock stadens invånare se sin nye biskop i en så kallad mottagningsgudstjänst.

    Fram till 1315 var det precis tvärtom beträffande Lund och Uppsala. Den svenske ärkebiskopen blev tvungen att komma ner till Lund för att vigas, ett unikt arrangemang för en ärkebiskop.

    Att jag gick ur svenska kyrkan för några år sedan beror till stor del på dess centralisering och nationalisering. I Danmark vigs biskoparna i de egna domkyrkorna. Så är det inte i den centraliserade svenska kyrkan. Även om jag inte begär att Uppsalas biskop ska vigas i Lunds domkyrka som "förr i tiden", önskar jag att Lunds biskop vigs i sin egen kyrka, i Nordens äldsta domkyrka.

    Dessutom ser jag gärna att Lunds stift åter blir det historiska stiftet från innan 1645. Halland tillhör idag Göteborgs stift. Hallands placering kunde, av praktiska skäl, lika gärna tillhöra Lunds stift. Den historiska kontinuiteten menar jag skulle ha ett värde i något så gammalt och traditionsbundet som en kyrka. Det har ett symbolvärde.

    I det centrala kyrkomötet i Uppsala "avgörs gemensamma frågor som exempelvis rör kyrkans interna regelverk (kyrkoordningen), gudstjänstböcker eller vilka psalmer som ska ingå i Svenska kyrkans psalmbok." (Källa: Svenska kyrkans brochyr inför valet 2002 - ungefär samma här). Enligt en undersökning publicerad i Sydsvenskan 1998-06-10 är psalmerna väldigt olika populära i åtminstone Skåne och övriga Sverige.

    Idag har vi bara åtta psalmer av N.F.S. Grundtvig i Den Svenska Psalmboken, medan det finns 170 stycken original i danska psalmboken (och ett hundratal till med Grundtvig som översättare). Man kunde överväga att använda många fler.

    Här är också en nyhet som illustrerar Svenska kyrkans centraliserade karaktär. Avdelningschefen vid ärkebiskopens kansli uttalade sig i "Hallå Skånskan" 2001-05-29: "De vanliga gudstjänsterna regleras ganska hårt av den kyrkohandbok som kom 1986, vilket betyder att man får uppleva ungefär samma sak oavsett om man besöker en högmässa i Kråkemåla eller Örkelljunga. De tydliga reglerna finns just för att man ska känna igen sig var man än är."

    Till slut kan det påpekas att Skåne har flesta antal utträden ur Svenska kyrkan (Sydsvenskan, "Svenska kyrkan tappar greppet om skåningarna" 2003-04-15) och att skåningarna gör minst antal besök i kyrkor och andra församlingar (Sydsvenskan, "Skåningarna minst religiösa", 2001-11-29).

    måndag, mars 26, 2007

    Primitiv kolonistdebatt

    Nu bär det frukt, allt tjatande om Sverige, det svenska och "vi svenskar" i skolorna. Sydsvenskan har i artikeln "Inga danskar på svenska lotter" gått runt på kolonilotter i Malmö och frågat om staden ska låta Köpenhamns invånare inneha odlingslotter där. Och nationalismen sitter, som inlärd, i ryggraden hos vanligt folk. "Nej" är svaret bland koloniägarna.

    En person drar till med primitiva argument à la territorium och makt: "Om danskar ska få kolonilotter i Malmö bör alla svenskar som vill ha komma först. De håller ju på att sälja ut Skåne till Danmark".

    Något mer intressant är svaret att det "är orättvist om danskar få odla i Malmö så länge svenskar inte får köpa fritidshus i Köpenhamn". Jag menar att om man kan få danska makthavare att förstå att vissa skåningar gör den jämförelsen, så kan det ha sin poäng. Men kan vi inte det, kan vi lika gärna separera frågorna och inte låta vanliga köpenhamnare komma i kläm.

    Tydligen är det också så att "Enligt de regler som gäller nu måste en person som vill ha koloni i Malmö vara skriven i Sverige." Där har vi nationalstatens idioti än en gång. Representanter för nio av tio koloniföreningar tyckte också att dessa regler borde bevaras - färgade som de är av den förträffliga (?) idén av nationalstaten som bas för inordnandet av människor i klaner.

    Min åsikt är att en regel om att bara stadens egna invånare får tillgång är ok, men inte en regel som diskriminerar danskar. Ska köpenhamnare inte få tillträde till kolonilotter i Malmö så ska t ex inte heller Lundabor få det.

    fredag, mars 16, 2007

    Nationalistisk arbetsmarknadspolitik

    I nästa vecka lägger regeringen en ny proposition. Jag läser om den i artikeln "Sökkrav i a-kassan stramas åt" på Sydsvenskans webbplats. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) står bakom propositionen. Enligt den måste arbetslösa från och med den 2 juli söka jobb i hela landet för att få a-kassa. Något krav för skåningar att söka jobb i hela Öresundsregionen finns dock inte. (Inte för att någon viktig politiker eller journalist med sina konventionella tankar ens nämnt något sådant.)

    Det är en speciell idé det här, att om skåningar inte får jobb hemma, så ska de tvingas norrut till andra delar av nationalstaten. Sverige har EU:s största avstånd, så en sådan typ av förslag får ovanligt omfattande konsekvenser här. En trelleborgare kan bli tvungen att flytta 1884 km till Kiruna för att jobba på Radiotjänst AB. Det är i avstånd i stort sett detsamma som att flytta till Rom i Italien (1920 km). Inga andra än skåningar och norrlänningar tvingas så långt. Övriga bor ju åtminstone något mer mitt i.

    Förslaget innebär en påtvingad onaturlig omflyttning av medborgare inom staten, men inga motsvarande eller kompenserande krav på att söka arbete i andra riktningar. Det är gammal hederlig nationalistisk politik. Centern som har det lokala och regionala perspektivet som utgångspunkt måste stoppa förslaget. Förslaget har på några timmar genererat 102 kommentarer på Sydsvenskans kommentarsida. Majoriteten tycker det är vansinne.

    I en federal stat ligger denna typ av lagstiftning regionalt och kraven på de arbetslösa får då rimligtvis delstaten, inte nationalstaten, som utgångspunkt.

    Idén att man måste lämna sin hembygd eller förlora sina pengar för livsuppehället ger mig associationer till 1600-talets Skåne. Det handlar ju om en påtvingad folkförflyttning för en viss grupp människor.

    Nu är förslaget till riksdagen klart. Det blev så illa som jag befarade. Littorin talar visserligen löst om att ta "ta hänsyn till personliga omständigheter", men dels finns inga som helst garantier eller regler på det området, dels gäller det i praktiken inte alls unga "flyttbara".

    [ Andra bloggar om: , ]

    måndag, mars 12, 2007

    Skåningar ville inte telefonrösta

    Expressen gjorde en opinionsundersökning precis innan Melodifestivalen som bland annat angav hur många som tänkte rösta. Det blev ganska stora skillnader. Stockholmsområdet var röstvilligast på 25 procent, medan skåningarna var minst röstbenägna på 16 procent. Den sydliga bristen på intresse för röstandet bör väl t o m ha missgynnat Sanna Nielsen och Måns Zelmerlöw något. The Arks småländske Ola Salo bor f ö i Malmö, kan tilläggas. Möllevångstorget lär ha kampanjat för honom.

    Jag vet inte om det finns någon statistik på hur mycket man i olika regioner slutligen röstade, men jag undrar över de stora regionala skillnaderna i hur många som tänkte rösta. Vanligtvis brukar åtminstone storstäderna likna varandra. I detta fallet låg de i var sin extrem.

    Är skåningarna mindre benägna att delta i Stockholmsmedias olika spektakel? Eller ligger det i en en äldre kultur att vara mer misstänksam mot att lägga ut pengar på telefontjänster? Det är inte lätt att hitta någon bra teori för sådana stora skillnader. Gissa gärna vidare... Att vi är lite annorlunda igen är däremot ingen nyhet.

    torsdag, mars 08, 2007

    Mer danskt i gymnasieskolan!

    "Svenska gymnasieelever är eftertraktade i Danmark" (2007-02-09) står i en artikel i Oresunddirekt.com:s nyhetsarkiv. Det handlar om en dansk utbildningsmässa "UtbildningsKaravanen" som nu kommer till flera skånska gymnasieskolor. En hel rad danska företag och utbildningsinstitutioner följer med.

    Dessutom skriver NFÖ en artikel om "Unga danskar i svenska skolor" (2007-03-14). Det står bl a: "Det blir allt mer populärt bland unga danskar att studera i svenska gymnasier. Till hösten börjar 50 danskar i skolor i Skåne - 30 går där redan."

    Jag tror att om fem, tio eller femton år kommer flyttströmmarna ha skiftat på ett omfattande sätt i Öresundsregionen. Vi ser redan en kraftigt förändrad statistik för pendling och inflyttning. Våra gymnasieelever kommer i högsta grad att bli en del av det.

    Hur väl rustade är då skånska gymnasieelever för arbete och studier i Danmark? Tja, i Lund, där jag är ny ledamot i utbildningsnämnden, finns det en enda danskklass i en enda skola, Polhem. Det bör vi rätta till.

    Jag menar att vi måste förändra utbildningen avsevärt i Skåne. Förutom språket danska som bör följa eleverna i många år, ska dansk kultur och danskt samhällsliv så småningom in på jämförbar fot med det svenska i kurser inom humaniora och samhällsvetenskap. Det är för att vi bor i en region som delvis ligger i Danmark, delvis i Sverige.

    Vi bör inte avvakta under flera år. Att bestämma vilka kurser som ska ingå i skolan har alltid varit en form av spekulation av hur samhället kommer att se ut senare, flera år fram i tiden. Det gäller här också. Men de ändrade sociala förutsättningar som vi ser idag ger oss en hel del på fötterna om vi vill förändra gymnasieskolan på detta område.

    onsdag, mars 07, 2007

    Sd ensamt emot regionalisering

    Region Skåne ville nyligen gå ut med ett gemensamt uttalande om att man ser positivt på Ansvarskommitténs slutbetänkande (som skulle skapa permanenta regioner i Sverige med något mer makt än dagens Region Skåne). Sverigedemokraterna uttalade sig dock som enda parti i fullmäktige emot och hindrade således det gemensamma yttrandet. Sd:s pressmeddelande från 27/2 innehåller:

    "Vi är visserligen för ett visst regionalt självstyre, framförallt i frågor som rör sjukvården och regional utveckling, men vi ser en fara för nationalstaten i den allt mer ökande politiska viljan att regionalisera landet och låta regionerna få allt mer självbestämmande och ansvar även i frågor som traditionellt sett varit inom statens ansvarsområde" [....]

    Vi ser vidare skapandet av nya regioner - ibland gränsöverskridande genom EU:s försorg - som en början till att slå sönder nationalstaterna och bildandet av ett federalt EU."

    Det här visar än en gång att sverigedemokaterna är regionalismens största meningsmotståndare. Denna underliga samling människor vill till varje pris se att Skåne ensidigt styrs via centralism från Stockholm. Fokuset på den statliga politiska nivån tillhör deras grundideologi kan man läsa sig till på deras webbsajt.

    Region Skånes övriga partier kommenterar ansvarskommitténs rapport här.

    måndag, mars 05, 2007

    MUF Stockholm bränner en skånsk flagga

    När MUF Stockholm samlade distriktsstyrelsen nyligen brändes en skånsk flagga, berättar en frilansande nyhetsbyrå, Politikerbloggen, här och här. Nyvalde ordföranden i MUF Stockholm, Daniel Somos, uppgavs vara en av dem som låg bakom flaggbränningen. Alltihop filmades och skickades till Skåne via den interna BBSen. Någon okänd lade ut filmen på Youtube. Flaggbränningen utlöste en proteststorm bland Skånemoderaterna, skriver Politikerbloggen också. Nu har den person som lagt upp filmen tagit ner den igen från sin tidigare plats.

    Det finns inte ens en antydan i artikeln till varför MUF Stockholm ville bränna den skånska flaggan. En spontan gissning skulle kunna vara att man tycker skåningarna var kaxiga på något sätt. En annan närliggande skulle kunna vara att man tycker att skåningarna är provocerande med sin nära på självständighetsiver. En ledning kan man få på MUF Skånes blogg där André Assarsson, ordförande i MUF Skåne, skriver (längst ner):

    "Ungdomsförbundet valde i helgen [2006-12-02] ny förbundsordförande med styrelse med ett 30-tal skåningar på plats i Sollentuna på förbundsstämman. Vår skånska delegation syntes flitigt med rödgula flaggor och många duktiga var uppe i talarstolen med bra argumentation."

    Det har tillkommit lite information i Metro Skåne: "Ungmoderater brände den skånska flaggan" (2007-03-06) och i Politikerbloggen här och här. Det framgår bl a att det finns en tradition av skämtande, men samtidigt att det här tycker medlemmar i MUF Skåne alldeles gått över gränsen, enligt ordföranden i MUF Skåne. Dessutom finns det icke verifierade uppgifter om att händelsen polisanmälts.

    Mer nyheter om saken. KvP skriver om "Muf-ordförande eldade upp skånska flaggan" (2007-03-06) och vi får reda på att Daniel Somos nu skriftligen bett MUF Skåne om ursäkt. Marko Huttunen och Raven bloggar mer om saken här respektive här
    .

    lördag, mars 03, 2007

    Husmark Pehrsson överger regionala lösningar

    2002-10-23.
    "Skåne som tillväxtmotor", Motion 2002/03:N346, av Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Pålsson (m): "För att uppnå denna önskade samverkan mellan grannländer [i Öresundsregionen] och samtidigt göra det både enkelt och praktiskt för folk som bor och arbetar nära ett annat land, krävs dessa regionala särlösningar.

    2007-03-03.
    "Trycket hårt från de svenska pendlarna" (Sydsvenskan 2007-03-03): "[Cristina Husmark Pehrsson] gjorde [vid gårdagens Öresundshearing] emellertid alldeles tydligt att det inte ska införas särskilda regler för någon gränsregion, inte heller för Öresundsregionen."

    Kommentar
    Nationalstatens problem: den som kommer att ingå i en regering riskerar att socialiseras in i en centralistisk/nationalistisk kultur. Det gäller såvida man inte har sin regionalistiska/europeiska ideologi riktigt klart för sig innan man går in och ständigt är uppmärksam på de centrala institutionernas inbyggda sociala fällor. Den blogg du nu läser strävar efter att ge folk denna ideologiska bakgrund.

    För övrigt sa Husmark Pehrsson enligt Sydsvenskan: "Vi är överens med Danmark att vi är två länder och ska så förbli." Nationalstaterna har kommit överens på högsta nivå, men är det någon som frågat folk som bor i regionen? Tydligen inte, för årets replik (hittills) kom från föreningen Öresundsborgers ordförande Lars Hougaard:

    "För mig är det här inte två länder utan en region, Öresundsregionen".

    Det rekommenderar jag Husmark Pehrsson att ta till sig. Läs mer på Ilan Sadés blogg om Husmark Pehrsson och hearingen. Jag har tidigare skrivit långt om Cristina Husmark Pehrsson.

    Hyckleri från Öresundsbrokonsortiet

    Öresundsbrons marknadsdirektör, Jacob Vestergaard, vill nu ha en Öresundsdebatt som är "proaktiv, förnyande och visionär", rapporterar NFÖ ("Vill ha proaktiv Öresundsprocess", 2007-02-27). NFÖ skriver: att Vestergaard anser att det viktigaste som regeringar och region kan göra tillsammans är "att etablera en kontinuerlig process där nya utmaningar, barriärer eller lagar och bestämmelser, kan anpassas så att de fungerar i den öresundsregionala vardagen".

    Men ursäkta, börja hemma i er egen sjuka organisation. Sänk broavgifterna! Kvällsposten har haft kravet stående på sin ledarsida sedan våren 2001. Oppositionen mot er prispolitik försvinner inte. Ändå lägger ni ytterligare bränsle på elden: 1 januari höjdes broavgifterna till 300 SEK enkel resa och 600 SEK tur och retur.

    Ni är inte trovärdiga att uttala er om "barriärer" och den "öresundsregionala vardagen". Ni är själva ett av de största problemen för Öresundsintegrationen. Ett annat är svenska och danska regeringen, som satt de stora ramarna.

    Det borde vara - med avseende på vägavgifter - gratis att ta bilen till Köpenhamn, liksom det är gratis att ta bilen till Stockholm. Den sistnämnda vägen har antagligen kostat lika minst mycket att bygga. Allt annat är ett aktivt gränshinder. Och allt annat är hyckleri.

    torsdag, mars 01, 2007

    "Tjugohundra" och nordiska språkråd

    I den kommunala politiska jargongen och förvaltningsspråket har, till min förvåning, helt språkbruket om årtal "tjugohundra-" tagit över. Först hoppade jag till. Det är ju mest sånt man hör på tv från huvudstaden. Men den lokala eliten kopierar väl vad man kan från den stora riksvärlden. Det låter kanske fint och seriöst, vad vet jag.

    Sverige lär vara det enda landet i världen som började använda en "tjugohundra"-variant kring millenieskiftet. Annars heter det two thousand and seven, deux milles sept, dvi hiljade sedme, twee duizend zeven, due milla e sette, do hezar haft, dois mil e sete, to tusind og syv... Dåvarande Svenska språknämnden (nu Språkrådet) genomförde uttrycket "tjugohundra" och riksmedia och politiker på alla nivåer följde fogligt efter.

    En del - faktiskt nästan alla som bryr sig om att skriva om det - opponerar sig fortfarande och en liten omröstning antyder att de flesta i Sverige fortfarande inte har detta språkbruk.

    På sv.Wikipedia kan man läsa att "Dansk Sprognævn har daglig kontakt med sins systernämnder i de andra nordiska länderna, Språkrådet och Norsk språkråd, för att se till att de tre språken inte glider ifrån varandra mer än nödvändigt."

    Enligt mig borde råden snarare gå ihop. Samarbetet - som också mycket kort nämns på Svenska språkrådets hemsida - tycks helt misslyckat när årtalet blir "to tusind" på danska och "tjugohundra" på svenska.

    Det finns ett Nordisk sprogråd (mer här på s 15), upprättat av nordiska ministerrådet, sedan 2003. Troligen får de inte en bråkdel av de resurser som de riksomfattande språknämnderna får. En vink av deras respektive betydelse ges av att "nordisk sprogråd" och "nordiska språkrådet" har ca tvåhundra gånger färre träffar på Google än "svenska språknämnden" t ex.

    Mitt största skäl att använda beteckningen "tvåtusen" på årtalen är just att danska och svenska i Öresundsregionen inte ska "glida ifrån varandra mer än nödvändigt".

    Jag har nu t o m börjat skriva ut de datum jag använder i samband med underskrifter som "tvåtusen-". Det är det som socialantropologen Thomas Hylland Eriksen kallar det "subversiva nejet" till en lag eller ett kulturfenomen. [Han skriver f ö om de två andra nejen, det revolutionära nejet och det defensiva nejet i "Thomas Hylland Eriksen om att våga säga ifrån" i Sydsvenskan 2005-08-01 (webbpubl).]

    Mina visioner efter ansvarsutredningen

    Låt mig skriva några ord om hur jag själv hoppas utgången av diskussionen kring ansvarskommitténs arbete blir. Vi börjar med kartan.

    Jag hoppas att Skåne och Blekinge bildar en region och ett län. (Blekinge är f ö det enda av Sveriges län som överenstämmer helt med ett landskap.) Namnet på länet ska vara "Skåne-Blekinge", analogt med sex tyska delstater med dubbelnamn. Adjektivet "skåne-blekingsk" kan i vissa fall användas om det som hör till regionen. Invånare är skåningar och blekingar. TV-kanal blir Skåne-Blekinge Nytt etc.

    Vill delar av sydligaste Småland mycket gärna ansluta sig till sådan region, ska det gå, men de får acceptera att man i Skåne-Blekinge då bortser från det småländska inslaget i regionnamn och i inbyggarnamn, precis som vi länge gjort med halländska Östra Karups församling i nordvästra Skåne län.

    Jag hoppas att Hallands län består, men utan nuvarande småländska Hyltebruks kommun och västgötska Älvsered och Gunnarsjö, såvida inte dessa delar starkt önskar att kvarstå i Hallands län. Jag ser gärna att Skåne-Blekinge och Halland omedelbart efter de nya regionernas stadfästelser i ett särskilt program utarbetar ett unikt regionalt samarbete där Halland kan få alla fördelar av närheten till Öresundsregionen. De två regionerna bör också t ex tillsammans kunna dela på representation i nyckelstäder inom EU etc.

    Beträffande befogenheterna har jag ännu inte satt mig in i hur ansvarskommittén diskuterar dessa i sin utredning. Jag vill dock att följande, som Olle Schmidt (fp) tar upp i "Debatt: Dags gå upp ur skyttegravarna" (2007-02-27), bör bli nya befogenheter för regionen: "Också inom arbetsmarknads- och näringslivspolitiken och utbildningsområdet finns expansiva idéer. Det förs en diskussion om regionalt ansvar för gymnasierna, liksom ett ökat regionalt engagemang inom högskolepolitiken."

    [ Andra bloggar om: , ]

    Sydsvenskan om "Södra Götalandsregionen"

    Sydsvenskan skriver igen på ledarplats i "Ge Svegfors en chans" 2007-02-27 om ansvarskommittén. De inleder: "En skåning är en skåning är en skåning. Ingen politisk reform lär ändra på det. Skåne ligger där det ligger. Landskapet Skåne, alltså. Däremot kan det bli så att Region Skåne, som administrativ enhet, försvinner. Är det något att gråta över?"

    Det tycks inte som om de läst Anders L Hanssons satiriska krönika "En svensk pusselbit", som bara är riktad mot Sydsvenskans förra ledare och inget annat, eller så låtsas de inte om det. Där skriver han bl a i en travesti: "Skulle svenskarna förlora något av sin identitet om Sverige försvann ur statsnamnet? Knappast. Förr var det Sverige med Finland, och svensken var inte mindre svensk då. Dessutom vore det bara skönt att slippa blågul chauvinism."

    Så fortsätter Sydsvenskan genom att använda sitt favoritnamn på en skåneländsk/småländsk region: "Mycket av jobbet är redan gjort i försökslänet Skåne. Men så småningom kommer kanske Blekinge, kanske även någon del av Småland, att följa Skåne till Södra Götalandsregionen [min kursivering]. I så fall: Var hälsade, blekingar och smålänningar." Avslutning: "Södra Götalandsregionen bör bli lyckad. Ja, storleken har betydelse. Men det förutsätter också att skåningar, blekingar och smålänningar hittar harmoni i samspelet." Att det är "historiskt oegentligt" enligt Nationalencyklopedin att föra Skånelandskapen till "Götaland", bekymrar inte, noterar jag.

    "Skåneromantiker" får sig en känga igen: "Den dagen [då staten sätter ned foten så att allt är klart före valet 2014] kommer beskyllningar om demokratiförakt att hagla... Protester hörs från Halland, från Gotland, från Uppsalas landshövding Anders Björck, från Skåneromantiker."

    Intressant tycker jag också är att kommentarerna från läsarna, som jag tidigare berättat om, "Läsare: Dela upp Sverige i fyra delar", aldrig nådde papperstidningen. Det var den enda artikeln från webben som inte gick till pappersläsarna. Dessa kommentarer var som sagt, av förvånande många, väldigt långtgående i sin skånskpatriotiska läggning. Det var synd att de inte kom i papperstidningen, för de gav en annan dimension på debatten.

    [ Andra bloggar om: , ]

    onsdag, februari 28, 2007

    Debatten om regioner har startat

    Det kommer så mycket skrivet nu om ansvarskommittén, så jag ägnar bara tid åt att läsa, snarare än skriva. Men med 43 träffar igår måste jag ändå ge något livstecken från mig idag. Mats Svegfors fick äran att skriva på DN Debatt idag med "Planeringen kan inte göra halt vid våra länsgränser". Artikeln var inte jätteinnehållsrik.

    Det har varit ganska mycket kritik mot ansvarsutredningen. Jag är inte tillräckligt erfaren för att säga om det var väntat eller inte. Samtidigt har den klart stöd också från många inflytelserika personer. Men idag ska ju vara kommitténs dag då den får ljuset på och kan framföra sina åsikter. Det kan bli tuffare redan imorgon t o m.

    Olle Schmidt (fp) från kommittén är förstås i princip för storregioner, men skrev lite oroväckande saker i "Dags gå upp ur skyttegravarna" där han också "gärna en förnyad diskussion om ett ökat statligt ansvar för skolan"! Han har också lämnat in ett särskilt yttrande "till betänkandet där han beklagar att utredningen inte innehåller tankar om en nationell rättighetslagstiftning för sjukvården"!

    Den moderate ledamoten Carl Cederschiöld skriver formellt på resten av utredningens slutsatser, men säger "Jag vill ha beskattningsrätt för regionkommunerna så länge man inte lyckats ta bort sjukvården vilket man bör göra. Sjukvården vill jag liksom andra moderater ha under statligt ansvar". Det gör att hans stöd till utredningen bara är en formalitet.

    Den moderate partisekreteraren Per Schlingmann skriver bl a att han kan tänka sig ett assymetriskt regionsystem, så att t ex Region Skåne och Region Västra Götaland blir kvar. Samtidigt kan man läsa sig till att han vill plocka 80-90 procent av deras budget och ansvar genom att förstatliga sjukvården över hela Sverige. Så var det med den assymetrin.

    Uppsalsa Nya Tidning skriver den festligaste ledaren där man är så övertygad om att man redan vunnit sin strid mot ansvarskommitténs förslag (innan man läst det) att man tycks tycka att övrig debatt är överflödig. De blev nog nästan förvånade att Svegfors ens brydde sig om att lägga fram utredningen dagen efter. :-)

    HD:s ledare är kanske den mest negativa upplevelsen att läsa eftersom denna skånska tidning faktiskt tycks vara emot sjukvårdsregioner: "Landshövding Anders Björck har en klar poäng när han efterlyser en anständig demokratisk process. Han tycker att man i stället skulle ha börjat i en annan ände. Vi borde göra som i Norge, nämligen att förstatliga den högspecialiserade vården." Eller citerar man bara Björck?

    Sydsvenskan skriver mycket om regioner och dagens uppslag har en bild på en ganska stor skånsk flagga i mitten. En artikel heter "En fråga om identitet, tillhörighet och rötter". I en annan artikel vill man att läsarna ska uttala sig. Då börjar mer än en handfull tala om vikten av historia och identitet och önska en samlad region Skåneland eller ett fritt Skåne. Det stämmer inte riktigt överens med förra artikelns (troligen korrekta) uppgifter om att den skåneländska flaggan börjat sälja sämre igen. Jag är överraskad. Så låter det säkert inte i någon annan region. Jag kände inte igen något av namnen från föreningslivet heller.

    Jag återkommer.

    [ Andra bloggar om: , ]

    måndag, februari 26, 2007

    Europas InterRail-tragedi

    Ett av EU:s och järnvägsbolagens stora felgrepp var när man tillät chockhöjningarna på Interrailkortet i mitten på 90-talet. Så förlorades en europeisk generation. Jag tillhörde de sista som hann med under flera år. Det var mäktigt när vi unga européer samlades på tåg på vissa linjer.

    Nu blir det som förr igen, lovar bl a SJ och tidningarna hänger på. Antalet tågluffare har ju minskat från 70 000 till 5000 sedan början av 90-talet. Så här säger SJ:

    "Nu ska det bli enklare och smartare igen att se Europa med InterRail. Zonindelningen försvinner och räknar man in inflationen så är priset för ungdomar i princip detsamma som det var för 35 år sen, när det lanserades första gången. [...] Kortet är mer flexibelt än det var ursprungligen. De allra flesta ägnar ju inte en hel månad åt att åka tåg."

    Så låt oss jämföra förra årets priser med de nya. Andra klass global kostade 2006 5190 kr för vuxna och 3660 kr för ungdom 12-25 år. Nu har priserna höjts till 5520 kr för vuxna och 3680 kr för ungdom samma ålder.

    På 90-talet, i samband med prishöjningarna, infördes ett zon-system som var ett alternativ för en resenär som ville hålla nere sina kostnader. Då hette det att zon-systemet skulle göra tågluffandet ännu billigare. Nu heter det tvärtom att vi "äntligen" blir av med zon-systemet för att vi nu ska kunna resa överallt (dumheter, för global-kortet har alltid funnits).

    Denna gång, när de höjer priserna, är det det nya flexikortet som ska avleda uppmärksamheten. Med flexikortet global (10 valfria resdagar inom 22 dagar!) är priset 3310 kr för vuxna och 2200 kr för ungdomar. Men det är bara ett annat sätt att resa med sina nackdelar - grundkortet har hur som helst blivit dyrare 2007. Som varje år sedan 90-talet.

    Kanske ännu viktigare är att järnvägsbolagen inte tycks ha gjort upp med sina komplicerade tilläggsavgifter på de flesta tåg. I början på 90-talet hörde dessa till undantagen. Man bara satte sig på ett tåg. Idag ska man stå i kö för att köpa tillägg på nästan alla tåg. Vi kan namnet på många språk - Zuschlag, supplément, suplemento etc - eftersom många har träffat en arg tysk eller fransk viftande konduktör som begärt dessa. Tilläggen kan vara 10 kr eller 100 kr på en sträcka. Man kan inte kostnadsplanera i förväg för tilläggspriserna är olika från land till land och inte sällan även komplicerade inom ett land.

    Till sist finns det åtskilliga snabbtågslinjer där InterRailkortet helt enkelt inte gäller. Tilläggen och tillgången till resor på alla sträckor borde ha inkluderats i priset - högt eller lågt - för två eller tre decennier sedan, eftersom nuvarande kortpris är en exercis i att gömma det finstilta.

    Prishöjningarna i år och bristen på heltäckande kort visar att Europas politiker inte har förstått vad de borde förstå: en europeisk identitet uppstår inte av sig själv utan när folk reser. InterRail, denna unika typ av resande, integrerad i sin omgivning, är en fantastisk praktisk utbildning i det europeiska.

    [ Andra bloggar om: , ]

    Länkar om ansvarskommittén

    I morgon tisdag 27/2 är det fest. Fram med chipspåsen och läsk. Bänka er framför datorn. Då lämnar äntligen ansvarskommittén över sitt slutbetänkande till regeringen. Vi har väntat sedan 2003 och nu är det dags. Min analys kommer.

    Under tiden har jag hittat två intressanta länksamlingar beträffande Ansvarskommittén. Det är dels Debatt/nyheter om Ansvarskommittén, dels Bloggar om ansvarskommitten. Check it out! Wicked!

    [ Andra bloggar om: , ]

    fredag, februari 23, 2007

    Internetröstning i parlamentsval

    Estland blir det första landet i världen att införa internetröstning i ett parlamentsval rapporterar DN i "Estland röstar via internet". Datumen för internetröstning är den 26 - 28 februari; det ordinarie valet hålls den 4 mars. Äntligen, kan man säga.

    Jag har i och för sig varit tveksam länge. Jag har menat att just valet är den institution som ska elektronifieras sist av alla p g a att det är en så oerhört känslig process. Där är ett viss mått av konservatism positivt. Sättet vi gör det på idag fungerar och det är inga större problem att en gång vart fjärde år göra en tur till en vallokal i närmsta skola eller bibliotek. Men då utgår jag från ett gammalt sätt att se på val och vad val kan vara.

    Nu är vi tekniskt framme vid att kunna sköta även detta med Internet. Om jag kan hantera tiotusentals och hundratusentals kronor hemifrån med hjälp av bank-id, ska det också gå att rösta. Fördelarna är följande:

    • Miljöskäl (transporter till vallokaler, papper för valsedlar, transporter av valsedlar till 5783 vallokaler).
    • Snabbare valresultat inklusive alla personval. Analysen och eftervalsdebatten kan börja när intresset är som högst.
    • Troligen högre valdeltagande och möjlighet till utökad demokrati i form av fler omröstningar. Man behöver inte heller längre "samla" frågor - och därmed splittra fokus - för att få rimligt valdetagande.
    • Små partier kommer i én teknisk mening på lika fot med stora när den omfattande distributionen av valsedlar blir mindre viktig. Det ger en mer dynamisk demokrati där de stora partierna måste anstränga sig för att försvara sina röstetal.
    • Utlandsröstande lättaregörs.

    Vivan Nilsson, informationschef på Valmyndigheten, är dock mycket skeptisk. Hon menar att det är en säkerhetsfråga. Hon säger också: "Om valresultatet blir lite märkligt, hur skulle folk tro på det som bara stoppas in i en maskin?"

    Men hur funkar det idag då? Vi har ju Valdatasystemet och vi förväntas alltså tro på sammanställningen som helt ligger i datorer redan. Inte hjälper det mig att det ligger ett antal tusen fysiska valsedlar i min vallokal då, som jag möjligtvis kan få lov att verifiera senare.

    Det har, enligt Nilsson, "i Sverige aldrig varit på fråga att svenskarna skulle få rösta hemifrån".

    Problemet med svensk demokrati är att så många är så övertygade om dess förträfflighet att det sker mycket få förändringar. Men få länder i EU har troligen en så begränsad demokrati som Sverige. Mellan valen med fyra års mellanrum förekommer t ex ingen formell input från invånarna utom i EU-valen; jag tror det är unikt inom unionen. Nu naggas yttrandefriheten dessutom i kanten bl a när sverigedemokraterna hindras i sitt valarbete, t ex genom att inte kunna annonsera på samma villkor som andra eller ha tillträde till skolor som andra partier. Det finns många andra exempel på hur yttrandefriheten står mindre stark än på länge.

    Rent tekniskt kan vi, genom att införa internetröstning, på ett sätt förändra svensk demokrati i positiv riktning.

    torsdag, februari 22, 2007

    Från sakfråga till centralism

    Det var en debatt i förrgår i "Argument" (2007-02-20) på SVT om barnomsorg på obekväm arbetstid: "I Röda Stolen sitter Pirjo Dall. Hon jobbar skift och kämpar för att hennes barn ska få gå på nattis. Får hon inte baromsorg på natten måste hon byta jobb. Se henne debattera med statssekreteraren Bertil Östberg (fp) och Anna-Karin Simlund från TCO. Tycker du att det är kommunens skyldighet att hjälpa Pirjo?" Programmet finns på nätet på dess hemsida (under "Se programmet").

    Det riktigt märkliga med debatten var att det bara diskuterades om dels sakfrågan, dels om diskussionen skulle leda till ett behov av tvingande nationell lagstiftning. Ingen tog upp den tredje synpunkten att det är en poäng att kommunerna i enlighet med sitt självstyre är den nivå som beslutar om saken. Där kan man ha en lokal diskussion. Där finns redan en demokratisk nivå som kan ta ett beslut om att införa nattdagis eller ej (delvis en ekonomisk fråga).

    Vad skulle de dra in statssekreteraren i debatten för? Allt han möjligen kan "bidra" med är ytterligare centralisering. Han verkade tacknämligt nog avstå - dock inte av uttryckliga kommunaldemokratiska skäl tyvärr.

    Andalusiens omröstning nådde aldrig Sverige

    Det finns en väldigt provinsiell inställning i ett antal frågor i Sverige bland alltifrån skånska kommunpolitiker till journalister och ledarskribenter. Det kan gälla att en hel del blir provocerade över förslag om offentlig flaggning med något annat än nationalstatsflaggan. Eller så förstår man ingenting när någon yrkar på stöd för traktens regionala språk. Det räknas inte sällan som Lokalpatriotiskt Svammel™ om någon vill satsa på något motsvarande listalänska i skolan, men inte om någon vill satsa på somaliska, trots att talare av båda finns.

    Här är en liten förklaring till det smala svenska perspektivet. Det har med media att göra. Andalusien i södra Spanien röstade 2007-02-18 för att få självstyre motsvarande de tre "historiska" regionernas, Baskien, Katalonien och Galicien (källor här och här). 87 procent röstade för och 9 procent mot! Valdeltagandet var dock bara 36 procent. Trots allt en klar seger för Regionernas Europa.

    Men se nu på Google News Sverige vars valspråk är "Sök och bläddra i 100 [svenska] nyhetskällor som uppdateras oavbrutet." Söker man på Andalusien kommer én relevant länk upp (från Sydkusten - "Svenskarnas egen lokaltidning i Spanien, Costa del Sol"). That's it. Mer än så har inte svenska media rapporterat, dvs inte alls. Någon TT-notis på fyra-fem rader i de tryckta upplagorna av de största tidningarna kan dock inte uteslutas; det vet jag helt enkelt inte. En bloggkommentar påpekar att Sesams nyhetssök brukar ge fler träffar. Med hjälp av Sesam hittar vi också DN:s notis, men inga ytterligare.

    Med ett så begränsat rapporterande inom det svenska mediala samhället blir också debatten provinsiell. Ska man finna ett lite mer internationellt orienterat intresse, så ska man nog söka sig till de skånska aktörer som också är regionalt orienterade.

    måndag, februari 19, 2007

    De gillar nog inte debatt i alla fall

    Sydsvenskans politiske redaktör Heidi Avellan skriver att man på redaktionen inte säger sig fått in insändaren i förra blogginlägget (läs kommentarerna till förra inlägget). Det kan jag inte förklara. Det gick inte att misstolka Gerts reaktion i mail till mig över att han inte blivit publicerad.

    I vilket fall avslutar hon kort och gott: "Vi gillar debatter." Det låter positivt. Frågan om de tankemässiga grunderna för en ny regional indelning är då inte ett undantag heller tydligen.

    Men om redaktionen verkligen är intresserad av debatt här, varför vill den då så gärna skapa en meningsmotståndarbild av (citat från "Den skånska pusselbiten") "rödgul chauvinism" och berätta om "skånska politiker [som] storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet [och] ligger farligt nära dravel"? Då har man ju diskvalificerat en stor del av debatten redan.

    Så länge inte Sydsvenskans ledare i tryckt form väljer att formulera sig annorlunda kan jag bara konstatera att det kvarvarande intrycket definitivt är att politiska redaktionen inte gillar debatt i denna fråga.

    torsdag, februari 15, 2007

    Inga reaktioner på Sydsvenskans ledare?

    Gert Björk, f d mångårig ordförande i Föreningen Skånelands Framtid (FSF) och numera hedersmedlem, reagerade också på Sydsvenskans ledare Den skånska pusselbiten från 2007-01-28. Han skickade in en insändare samma dag. Ordet-redaktionen skickade i sin tur över den till ledarsidan och där blev den aldrig publicerad.

    Så kan man också föra en debatt, när en tidning fungerar som megafon för åsikter men reaktionerna tillåts inte ta sig in. Hade jag trott att jag hade blivit publicerad hade jag nog också skrivit en insändare, men jag har har blivit refuserad allt för många gånger, så det har jag slutat med. Här är Gerts insändare. Den kommer också att hamna i FSF:s medlemstidning:


    Den skånska pusselbiten

    Så rubricerades ledaren i SDS den 28:e januari. Den handlade om de nu förestående förslagen från ansvarskommittén om bl.a. Sveriges nya regionala organisation. Ledaren tar förtjänstfullt upp en del av de frågor som nu står inför avgörande.

    Men, sen visar ledaren som så många gånger förr sin aversion mot den skånska regionala rörelsen: "Dessutom vore det bara skönt att slippa rödgul chauvinism. Det händer att skånska politiker storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel."

    Flera organisationer har under 90-talet drivit frågan om regionalisering av Sverige grundat på EU:s subsidiaritetsprincip. Alltså att beslut inte skall fattas på högre nivå än nödvändigt och att vi bör bilda Regionernas Europa. Själv har jag stått på barrikaderna åtskilliga gånger i dessa sammanhang. Vi hade tidigt visioner om bl.a. slopandet av Malmöhus och Kristianstad län, ett regionalt parlament, bro till Danmark och ett erkännande av Skånelands historia före år 1658. Som symbol återlanserades den skåneländska flaggan. Drivkraften var regionalism. I förlängningen såg vi ett förändringsarbete som givetvis skulle genomföras av politiker i demokratisk ordning. Viktigast för oss var att få igång en idédebatt men att överlåta åt politikerna att forma detaljer kring regionernas ansvar som t.ex. forskning, hälso- och sjukvård, kommunikationer, arbetsmarknad, m.m.

    Det är inte lätt att inför SDS figurera som budbärare eftersom man där inte räds att skjuta på densamme. Men faktum kvarstår: Någon måste föra fram ett budskap första gången hur obehagligt det än är för ledarsidan i SDS. Att budskapet från vissa håll ibland har fått en del övertoner skall inte hindra en seriös tidning som SDS att borra djupare i budskapet för att kunna beskriva den seriösa delen.

    Avslutningsvis skriver ledaren: "Så glöm sentimentalt nonsens om hur Skåne såg ut för 350 år sedan." Varför då? Är det inte en mänsklig rättighet att ta del av vår egen historia? Ledaren fortsätter: "Glöm den store förvaltningsorganisatören Axel Oxenstierna, han dog 1654 och lär inte protestera." Ja, han dog ju innan Skåneland införlivades med Sverige så han har vi inte ens kommit ihåg.

    Gert Björk

    Centralistisk inkomstutjämning bland kommuner

    På en av kurserna idag för förtroendevalda berättade på ett förtjänsfullt sätt ekonomidirektör Uldis Skuja (lett?) om kommunens ekonomi. Det finns en inkomstutjämning mellan Sveriges kommuner. För några år sedan innebar det helt enkelt att kommuner som låg över det genomsnittliga skatteunderlaget betalade till de kommuner som låg under. Simple.

    Men icke så idag. Idag garanteras alla kommuner ett skatteunderlag uppgående till 115 % av rikets genomsnittliga skatteunderlag. Det betyder att staten skjuter till pengar. En del riktigt rika kommuner betalar fortfarande till fattigare, men även ganska rika kommuner som t ex Lund - som ligger över det genomsnittliga skatteunderlaget - får idag bidrag i inkomstutjämningsssystemet. Det kan uppfattas som om t ex Danderyd genom en "utjämningsavgift" finansierar Lunds intäkter, men egentligen är det staten som skjuter till pengar till systemet.

    Varifrån kommer pengarna ursprungligen? De kommer ju från medborgarna på olika sätt. Jag antar att moms och statlig inkomstskatt står för en del. Fastighetsskatten är - än så länge - också en någorlunda stor statlig inkomstkälla. Så pengarna går från medborgarna till staten som sedan graciously delar ut det till kommunerna.

    Varför kan inte kommunerna få ta upp den skatten själv? Detta ändå relativt nya system som den tidigare vänstermajoriteten i Sveriges riksdag infört är centralism och det bör nu ändras tillbaka till den gamla enkla modellen, där staten håller tassarna borta från kommunernas utjämningar.

    Nybliven i utbildningsnämnden

    Som nybliven i Lunds kommuns utbildningsnämnd går jag en hel del kurser just nu. Det här är en något underlig värld, där information som kan får vilken normal person som helst att tänka "boring!" diskuteras som om det vore något... hm...intressant. Och det är väl som med det mesta här i livet att när man väl kommer in i det så blir det intressant. Alla specialintressen bygger ju på det.

    Dessutom är nämndsuppdrag en ganska så social aktivitet. Man ska "hantera" ett antal människor som har olika roller i beslutssystemet i ett ganska komplicerat mönster. Men framför allt är så många människor beroende av en och tillräckligt många av dem vet om att det är oss de är beroende av för att de ska höra av sig till oss. Vi kommer att vara med på skolkonferenser och i olika kommunala "temaråd" m m.

    Utbildningsförvaltningen - som i stort sett har hand om gymnasieutbildningen - har knappt 950 tills vidare-anställda och budgeten är på ca en miljard. Bortseett från de anställda är givetvis massor av lundabor beroende av vår service. Vi är i nämnden relativt självständiga - inte särskilt hårt styrda av kommunstyrelse/kommunfullmäktige. Tjänstemännen bestämmer mycket, men vi sitter i toppen av förvaltningen och sätter ramarna för verksamheterna. Vi skulle alltså teoeretiskt kunna ta över många av tjänstemännens uppgifter om vi så ville. Inte sällan sätter vi dem i arbete.

    Jag tillhör de ordinarie ledamöterna i en borgerlig majoritet som bara har en rösts övervikt i nämnden. Min röst blir på så vis väldigt viktig, liksom var och en av de andra sexs röster är. Det finns bara en ordinarie centerpartist i nämnden, så det blir jag som skriver på borgerliga dokument för centerns räkning. Det känns som ett privilegium att få så mycket att säga till om som relativt ny.

    Vi har borgerliga gruppmöten innan nämndssammanträdena som är ca en gång i månaden. På det borgerliga gruppmötet beslutas i princip allt viktigt. Jag kan erkänna att jag har svårt att tvinga mig att engagera mig i något som jag tidigare inte skulle brytt mig alls om. Men när man väl kommer in i ärendena, så kan man så där lagom icke-passionerat argumentera för en ståndpunkt. Det känns ändå naturligt att man inte brinner för alla, eller ens en majoritet, frågor, för de är ofta av en generell administativ karaktär även om man vet att besluten får följder. Här gäller en viss professionalism.

    Vi kan lägga s k skrivelser undertecknade med en ledamots namn till nämnden, som väl ungefär motsvarar en motion till kommunfullmäktige. Det kan alla medborgare göra, men sitter man i nämnden för en majoritet får skrivelsen i praktiken klart mer tyngd. Det är kanske då det roliga börjar. När man på så sätt kan driva hjärtefrågor och förhoppningsvis blir lyssnad på av övriga på gruppmötet. Men det mesta är ännu nytt för mig.

    Idag var jag på mitt första nämndssammanträde. Det är en konstig värld. Ärendena gick snabbt förbi och det hela kändes effektivt. Förberedelse är essentiellt. Och då satt vi ändå i drygt tre timmar (vilket f ö räknas som lite). Det blev en hel del omröstningar där vi alltid vann 7 röster mot 6 med handuppräkning. (Vi satt rakt mittemot varandra på raka rader så jag fick bilden av två slagskepp som fyrade av kanoner (röster) med bredsidan mot varandra.) Nämndsordföranden gick ändå oppositionen till mötes i några frågor. Oppositionen var ofta konstruktiv, tyckte jag också.

    fredag, februari 09, 2007

    Regionsammanslagningar påtaglig partipolitik

    "Blekinge vill fortsätta vara en egen region" är rubriken i Kristianstadsbladet. Regionstyrelseordföranden Mats Johansson (s) säger om en eventuell sammanslagning: "Då kommer besluten längre ifrån människorna. Det finns en ganska tydlig identitet hos blekingarna."

    Artikeln tar upp att Skåne och Blekinge redan samarbetar på flera områden, kanske mer än mellan övriga av Skånes grannlän och Skåne. Skånes regionstyrelseordförande, Jerker Swanstein, vill heller "inte forcera fram en större region med Blekinge". Han menar att man "förutsätter att det är en process underifrån".

    Bland det mest intressanta är följande: "Rent partipolitiskt är Swanstein inte odelat positiv till att bara få med sig Blekinge i en större region. – Det kan innebära att socialdemokraterna kan vinna ett val."

    Det har jag inte ens tänkt på. I 2006 års val fick borgarna 39 104 röster (41.51 % av rösterna) och vänstern (inkl mp) 48 721 (51.71 %). Sverigedemokaterna fick i princip övriga. Mp samarbetar ju med de borgerliga i Region Skåne, så det är lite osäkert hur man ska räkna de 3535 röster som de fick i Blekinge. De extraröster som vänstern i Skåne(-Blekinge) kan räkna med om Blekinge kommer med i en (halv) skåneländsk region är således mellan 9617 och 6082. Det är i och för sig inte jättemycket när blocken i övrigt har i 300 000-röstersklassen i Region Skåne. Det är någonstans 1-1.5 %. Men visst kan det göra skillnaden i ett tajt race.

    För Blekinge är situationen den omvända fast mycket mer påtagligt: man kan verkligen förstå att vänsterföreträdare ser med skepsis på en sammanslagning med Skåne eftersom den under många år givna s-majoriteten i Blekinge blir ett minne blott!

    Stockholmare på kurs i göingska

    Jag beskriver några kvällskurser på skånska idag i mitt bidrag "Skånska igår, idag och imorgon" i Föreningen Skånelands Framtids jubileumsbok Skåneland i förändring (2003, s 51). Jag berättar om en kurs i Ängelholm, en i Sjöbo och en i Broby i Göinge. "Börjar man leta kan man kanske finna ännu fler kvällskurser eller studiecirklar i Skåne. Och i Halland och Blekinge finns säkert också en del."

    I tidningen Norra Skåne kan man läsa i en artikel "Göingska pau rikti't" om en kurs i Östanå ca 8 km söder om Osby. Bertil Strömberg håller kursen om den göingska dialekten. Det var också Strömberg som höll i Broby-kursen som jag skev om i boken ovan.

    Det är en hel del intressant i artikeln: "Samtliga deltagare är väl bekanta med den göingska dialekten, men det tar inte lång stund innan diskussionerna om dialektskillnaderna mellan Lönsboda, Glimåkra och Broby kommer i gång. [...] Var är då göingedikalekten som mest genuin? – Det är nog i Hunshult utanför Lönsboda, konstaterar Karl-Lennart Svensson. Där finns det väl några kvar som pratar riktig göingska. Att Lönsboda är något av ett epicentrum för göingedialektens utbredning enas gruppen om."

    Det står också: "Förra året lyckades en inflyttad stockholmare ta sig in på kursen. – Och han var riktigt duktig, berättar flera vid bordet."

    Det är mycket positivt när inflyttade vill lära av den regionala kulturen. Det är en nyfiken och öppen inställning. Det är lite samma fenomen som när nederländare kommer från de stora städerna i väster (Randstat) till den nederländska regionen Brabant i söder och tar till sig det lokala nästan överdrivet. En översatt artikel är från NRC Handelsblad 1998-09-05.