onsdag, januari 31, 2007

DN:s ledare - ännu en 80-talsdebatt

Dagens nyheters ledare "Landstingen är en onödig mellannivå" bör också kommenteras på denna blogg. Den är f ö helt i överensstämmelse med en linje som bloggaren Dick Erixon drivit.

DN:s ledare saknar, fast på ett annat sätt, liksom Sydsvenskans ledare helt sammanhang med en längre debatt som förts om regioner. Den stiger, liksom Sydsvenskans, nymornad upp från sent 1900-tal. Den ser landstingens/regionernas enda tänkbara uppgift som sjukvården. Inte ens kollektivtrafiken förtjänar mer än en parentes: "(och i en del fall också kollektivtrafik)". Nej, regionala utvecklingsfrågor har man tydligen inte hört talas om. Och så kommer citatet:

"Räcker det verkligen med riksdag och kommuner? Ja, det gör det. Sverige må vara ett vidsträckt land men vi är inte särskilt många, nio miljoner, och Sverige är en enhetsstat - tacka Axel Oxenstierna och Gustav Vasa för det. Här finns ingen tradition av självstyrande delar, inga kulturellt avvikande regioner, och vi har stora krav på likformighet."

Jag vet inte hur många etnologer, politiker, omvärldsanalytiker, statliga utredningar och t o m en proposition (Regeringens proposition 1995/96:38) som observerat åtminstone Skånes och Gotlands regionala identitet ("Regional identitet" i Utsikt mot framtidens regioner. Sju debattinlägg. SOU 1992:64). En utredning nämner också Jämtland (borde varit självklar) och Dalarna (Regionberedningen, SOU 1993:97). Men DN vet inget.

Sedan är det barockt att stirra sig blind på befolkningstalet. Sverige har större avstånd än något annat av EU:s 25 medlemsländer. Inget land inom EU har av avståndskäl större behov av regiondemokrati och federalism. Beträffande kravet på likformighet är det något som jag - och jag hoppas på, mitt parti - bekämpar nästan dagligen. DN:s skribenter fortsätter:

"Däremot har vi en stark uppslutning kring den nationella arenan, regering och riksdag ifrågasätts inte, det är de som ska styra Sverige."

Tja, i Skåne är uppslutningen i alla fall inte överdriven. I artikeln "Skåningar misstror politiker" (NST 2000-06-14) kan man läsa: "Förtroendet för de som styr landet Sverige är som sämst i dess södra delar. I Skåne är det inte många som känner riktigt förtroende varken för riksdagen som institution eller för dess representanter från hembygden. [...]

224 skåningar svarade på enkäten som genomför[d]es under hösten. Det är tillräckligt många för att det statistiskt ska gå att dra slutsatsen att Skåne skiljer sig från resten av landet enligt Martin Brothén [vid Göteborgs universitet som gjort undersökningen]. I Skåne känner bara 12 procent av de tillfrågade mycket stort eller ganska stort förtroende för de riksdagsledamöter som kommer från Skåne. Det är bara i Norrbotten som förtroendet är lägre, nio procent. När det gäller förtroendet för riksdagen som institution hamnar det i botten i Skåne. Bara 16 procent av de tillfrågade anser sig ha mycket stort eller ganska stort förtroende för riksdagen. Det är lägst i landet."

Det är nog idag, men kanske inte bör vara, riksdagen som till största delen ska styra Sverige, DN.

tisdag, januari 30, 2007

Sydsvenskan tar statsnationaliskt steg

Dagens nyheters artikel "Klart för storregioner" (webbpubl 2007-01-26) reagerade på en slutjustering av Ansvarsutredningens huvudslutsats. Och skapade en nystart för en debatt som legat och puttrat ända sedan Ansvarsutredningen påbörjades våren 2003. SVT hängde på och så kom Sydsvenskans ledare "Den skånska pusselbiten" (2007-01-27) som jag, vis av erfarenhet, tror att jag kommer att citera delar av i år framåt:

"Skulle skåningarna förlora något av sin identitet om Skåne försvann ur regionnamnet? Knappast. Förr hette det Malmöhus respektive Kristianstads län och skåningen var inte mindre skåning då. Dessutom vore det bara skönt att slippa rödgul chauvinism. Det händer att skånska politiker storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel. [...] Så glöm sentimentalt nonsens om hur Skåne såg ut för 350 år sedan."

Det känns lite som om man är tillbaka på 80-talet under Skånepartiets glada dagar, och som om debatten inte utvecklats sedan dess. Var har Sydsvenskans ledarredaktion hållit hus? Ut och lufta sig lite i en ny europeisk regional värld! Dåvarande statsminister Göran Persson talade en gång i Regeringsförklaringen 1998-10-06 om att "Kulturen är samtidens känselspröt in i framtiden. Här blandas historiens identitet med förhoppningarnas nyfikenhet."

Den unkna statsnationalistiska syn på en regional identitet och dess historia som Sydsvenskan med sin artikel ger uttryck för ger mig föga smickrande associationer från åsiktsrörelser i andra länder.

Peter J Olsson på Kvällsposten påpekar i ett svar i sin ledare "Levande regioner, tack " (2007-01-29) att Region Skåne "haft en större folklig förankring eftersom invånarna faktiskt identifierat sig som skåningar". Och varför identifierar de sig som skåningar? Jo, svarar jag, p g a historien och av i n g e t annat skäl. Så fortsätter Peter J: "Och att som Sydsvenskan hylla borttagandet av Skånenamnet för att man ogillar 'rödgul chauvinism', det är bara fånigt. Den som tror sig hitta farliga tendenser i skånsk regionalism har säkert styrts av förutfattade meningar."

Jag vill tillägga att jag däremot hittar farliga tendenser i svensk nationalism, men det är inget som jag noterat att Sydsvenskan klagar på. För det är i det lägret de har givit mig intryck att de hör hemma. Fokus är på det svenska. Det har blivit ganska tydligt med Heidi Avellan som politisk redaktör.

"Skåne dagens Tjetjenien"

Snapphane-/folkmordsdebatten är tydligen inte slut ännu. Krönikan i Skånska dagbladet går på temat "Skåne dagens Tjetjenien" (2007-01-26). Alf Ronnby tycks vara frilansskribent. Att döma av hans övriga produktion är han inte specialintresserad av ämnet som sådant, i alla fall inte i sin journalistiska verksamhet.

Jag tycker, till skillnad från en del historiker, om när jämförelser mellan dåtid och nutid görs. Människor som lever nu och människor som levde tidigare har ett band mellan sig. Inte tycker jag heller det skadar så mycket om man försiktigt analyserar dåtid i nutida termer. Det kan tvärtom ge upphov till en uppfriskande syn på vad som hänt och människan i stort.

I alla situationer handlar det om människor och människor har alltid brottats med moral. Jag har dessutom en värdeobjektiv syn på viss grundläggande moral för homo sapiens. Oavsett tid och plats. Det är förstås samma idé som ligger bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Det är underligt att en hel del historiker och historieintresserade som jag diskuterat med genom åren tycks avsäga sig den idén. Istället får man höra att många grymheter var "normala" för tiden och därmed, som jag tolkar dem, oantastliga: "det var en grym tid, det bara var så, det är inget vi kan sätta oss till doms över". Med den flexibla synen på moral är det kanske tur att vissa av dem forskar istället för att lägga sig i nutidens världspolitik...

lördag, januari 27, 2007

Broavgifterna icke-fråga i Sydsvenskan

Det här måste vara en nyhet i sig. Sydsvenskan har i "Brons nya vd vill ha tätare trafik" 2006-01-27 en ganska lång artikel om kommande vd:n för Öresundsbron Caroline Ullman-Hammer. Vad är speciellt då? Vi får reda på att hon har två franska bulldoggar och gillar skidåkning på fritiden...men inte vad hon anser om broavgifterna.

Har det sjukliga (broavgiften på 300 kr enkel resa) nu till slut blivit norm?

fredag, januari 26, 2007

Mufare vill ha frihet till Skåne

Marko Huttunen, styrelseledamot i Moderata ungdomsförbundet (Muf) Skåne, propagerar för ett långtgående självstyre i Skåne i Helsingborgs Dagblad och Kvällsposten 2007-01-08. Även Öresunddirekt refererade artikeln. Huttunen hänvisar till snapphanarna och talar om skåningarnas historiska strävan efter frihet. Vidare: "Det känns förlegat att styras från Stockholm och Bryssel." Han vill ha "ett större inslag av frihet till Skåne och Öresundsregionen".

Huttunen tycks alltså inte vara så förtjust i makten i Bryssel, men om man kollar på ett begrepp, Paneuropa, och en förening han återkommer till, Svenska Paneuropaföreningen, så ser man på föreningens hemsida att det handlar om att fördjupa samarbetet i Europa och att skapa en EU-konstitution etc. Huttunen talar faktiskt själv i artikeln om att de vill ha ett "närmare samarbete mellan Europas stater". Så den föreningen kan jag ställa upp på.

I övrigt skriver inte Marko Huttunen jättemycket om Skåne och Öresund på sin blogg. Något om att broavgiftena borde sänkas, att han tycker det är en kul idé att gräva en kanal mellan Skåne och övriga Sverige och att han gillar skånska. Men jag vet ju hur det är; man kan tycka många åsikter är viktiga som man inte väljer att sätta i fokus på sin blogg.

Det finns nog en viss tradition av frihet/Skåne-koppling inom Muf Skåne. Minns ni Jonas Jacobsson, ordförande i först Muf Malmöhus och sedan i Muf Skåne, när det hade bildats. Här är SVT text från 1999-11-05:

"Muf-bas: Skilj Skåne från Sverige

Skåne bör lämna Sverige. Det anser Jonas Jacobsson, ordförande i Moderata ungdomsförbundet Malmöhus.
-Nationalstaten står inför ett sammanbrott och vi skåningar är därför redo att nu ta steget och lämna Sverige, säger Jacobsson.
Skåningarna behöver ingen överrock i form av ett nationellt parlament i Stockholm, förtydligar han.
Muf-basen vill göra Skåne till en autonom region med beslutanderätt i alla de frågor som riksdag och regering i dag styr över."

Även flera år senare gick ganska långtgående propositioner från distriktstyrelsen igenom på stämmor. Nu har jag inte längre koll på det läget.

onsdag, januari 24, 2007

Det regionala språket lever ännu i skrift

Allan Nilsson heter en av de sista (?) författarna som skriver på den gamla skånska dialekten/språket (vilket man vill). Jag uppmärksammade honom i mitt bidrag "Skånska igår, idag och imorgon" i Föreningen Skånelands Framtids jubileumsbok Skåneland i förändring (2003, s 52):

"Och i andra hälften av 90-talet har böcker kommit ut av Anders Andersson, Inga-Britta Lindström, Lennart Kjellgren och inte minst Allan Nilsson som skrivit flera. Nilsson skriver också, vad jag vet, det enda bygdemål som förekommer i skånska dagstidningar. Med någon månads mellanrum kan man ännu, när detta skrives [det gäller ännu fyra år efter denna boks utgivning, min blogganm.], läsa honom i Skånska dagbladet."

Nilssons Me´ hjärtad po Lyngby slättor (1998) och Skånsk landsbygd på 30-talet (1999) står sedan ett bra tag i min bokhylla. De köpte jag på Gleerups i Lund för några år sedan. Nilsson har också gett ut Skånsk rapsodi - på bygdemål (2002), som jag inte har. Tidigare kom Fem år med bygdemålskrönikor och nu har precis Sex år med bygdemålskröniker kommit.

Det är ett A4-häfte. Skånskans Jan A Johansson har skrivet baksidans text. Den här typen av böcker säljer dåligt i bokhandlarna och det är inte ofta bokhandlarna - eller antikvariaten ens för den delen - tar emot dem. Men de säljer som smör i de rätta kretsarna, t ex till vänner och i kulturhistoriska föreningar. Här (bläddra till s 3!) kan du se ett smakprov på språket.

Vill du ha Allans Nilsson senaste bok, så måste du ta kontakt med honom själv. Ring honom gärna på 040-967330. Du kan också skicka 90 kr i kontanter direkt i ett kuvert till honom på Per Albin Hanssons v. 61 A, 21463 Malmö. Då skickar han den nya boken till dig!

torsdag, januari 18, 2007

Mina federalistiska åsikter som kryss

15 juni 2003 tog centerns riksstämma ett beslut om att partiet önskar "en ny grundlag byggd på federalismens principer" efter ett förslag från partistyrelsen. Därmed blev centern Sveriges enda parti som förespråkar svensk (och europeisk) federalism - folkpartiet förespråkar europeisk federalism. Jag gick med i partiet på dagen halvåret senare, som en konsekvens.

Våren 2004 skickade centerledningen ut ett studiematerial till sina distrikt, kommunkretsar och avdelningar. Det fanns en informationsbok och en enkät, ett "frågebatteri". Det kan vem som helst läsa här. I Lunds avdelning svarade vi på enkäten och vi var ganska överens. Jag tycker det kan vara på sin plats att på denna blogg publicera mitt svar idag.

Mitt svar är ganska likt det vi tog 2004, om än inte identiskt. T ex ville jag ha kriminallagstiftning på regional nivå (liksom i USA), men det ville inte gruppen i övrigt. Jag ville däremot att pensionerna skulle ligga på en statlig nivå, medan de andra gruppen förespråkade en regional nivå där.

Enkäten ställer frågor om ens åsikt om federalismen i förbindelse med Sveriges statskick i stort. Det är frågor om symmetrisk eller asymmetrisk federalism, tvåkammarriksdag, författningsdomstol m m. Ett viktigt avsnitt handlar om kompetensfördelningen mellan kommun, region och stat.

Den sista biten handlar om EU och dess institutioner och konstituionella lösningar och också där svarar man på vilka frågor som bör ligga på EU-nivån och vilka som bör ligga lägre. Så den som till äventyrs är intresserad av mina svar (= kryss i rutor) på de ganska välgenomtänkta frågorna, kan ladda ner detta dokument.

Nationalstaten är pervers

Nationalstaten är sjuk, det står klart. Det är dess arv. Det finns förstås hundratals exempel som man kan rota i, men ibland är de extra tydliga. Från nyheterna idag och igår.

1. Här är det staten i sig som står bakom. "Luciano Astudillo, s-riksdagsman från Malmö, undrar varför det är billigare för en Malmöbo att söka jobb i Kiruna än i Köpenhamn." Idag ges inga resebidrag till arbetssökande utanför Sverige. Och det tycks som om arbetsförmedlarna inte ens kan göra det, inte ens i Malmö, några mil från Köpenhamn. Inga regionala undantag gives.

2. När stormen Per härjade på Österlen blev Skåne plötsligt nio meter kortare. "Ystad kommun har kämpat för att få ta sand vid banken utanför Sandhammaren och skydda Löderupsstranden bland annat med hjälp av blockerande stenar." Men regeringen sa nej.

Varför ska ett sådant ärende upp i Stockholm och snurra? Det är fullkomligt orimligt för en som tror på tung lokal beslutsmakt samt ett eget regelverk i form av regionala lagar, liksom i dagens Europas federala stater. Det är, med andra ord, perverst.

onsdag, januari 17, 2007

Nya länkar till EU och Öresund

Den politiska indelningen av världen ska vara till för människor, inte tvärtom. Alla diskussion om denna indelning och regional makt - i vid mening - blir därför förutsättningslös. Behöver vi då nationalstaten? Mitt starkaste argument för den är ett trygghetsargument. Folk är oerhört uppbundna kring den och revolutionära kast är inte till gagn för människor. Däremot vill jag urholka dess betydelse för människors liv i en ganska enkelriktad process under det sekel som vi just påbörjat.

Jag söker i denna politiska idé ständigt ideologiska allianser och en av dessa partners är Europeiska Unionen. Debatten har svalnat till nära nollpunkten i Sverige. (Å andra sidan är acceptansen nu stark.) Jag var själv mycket engagerad i EU-frågan på 90-talet, men - med undantag för EMU-omröstningen - har jag också i praktiken tappat mitt intresse. Nu ska jag börja bättra mig. Jag gick igenom alla svenska politiska bloggar jag kunde hitta om EU och noterade de som regelbundet uppdaterades. Jag hittade sju stycken. Inte mer. Dessa sju tillhör nu min länklista nere till vänster.

En annan ny länk. Jag har länge följt Nytt från Öresund (NFÖ), trots redaktörens uttalande (privat i mail) att sajten inte riktar sig till mig och andra i Öresundsregionen, utan till invånarna i Stockholm! (Det är bl a därför man skriver "i fjol" och inte "i fjor" trots att det senare är skriftspråklig standard i hela Öresundsregionen: Danmark + skånska dagstidningarna. Sök själv!) NFÖ har ett sant transregionalt perspektiv i nyhetsrapporteringen. Jag har trott att den var ensam i sitt slag.

Men en artikel "Många söker Öresundsinformation" i NFÖ 2007-01-10 uppmärksammade mig på en direkt "konkurrent", Oresunddirekt.com. Den sajten har fördubblat sina träffar på ett år. Dess nyhetsdel är alltså också tillagd länklistan nere till vänster.

Lindqvist om skånsk etnisk rensning

Populärhistorikern Herman Lindqvist har satt ner foten förut mot svensk nationalistisk historieskrivning (t ex i Storhet och fall, 1995, s 179). Nu gör han det igen i en artikel i Aftonbladet "Brutal etnisk rensning när Skåne blev svenskt" (2007-01-14). Artikeln påminner mycket om en artikel "Terror och etnisk rensning gjorde skåningar svenska" i samma tidning 2006-01-15. Det är välkommet att han gör så, eftersom lokala historiker, genom vad jag uppfattar som en viss vinkling, vill släta över denna övergreppsperiod i svensk historia.

I artikeln kommer han också med intressanta siffror som jag tidigare inte sett över befolkningsminskningen i Skåne under slutet av 1600-talet/början av 1700-talet. Samtidigt beskriver han den etniska rensningen. Han framhåller att inte bara Skåne drabbades utan också Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland. Om man undrar varför denna debatt alls är intressant/nödvändig kan man läsa Föreningen Skånelands Framtids sida "Om revanschism".

Jag hoppas nu att inte Lindqvist hamnar i en "hotsituation" liksom regissören till filmen "Snapphanarna", Mikael Agaton, gjort. Det värsta med hela diskussionen är att den är känslig. Det är en historisk diskussion och vi måste alla förstå att ingen vill att vad som hände då på något sätt ska påverka samtiden - utom just historieskrivningen och den historiska förståelsen. Det ger t ex inte legitimitet till ens en gnutta mer självstyre. Det är något helt annat - folksuveränitetsprincipen - som gör det.

fredag, januari 12, 2007

Den goda demokratin kräver STV

Jag har, tror det eller ej, egentligen fler politiska intressen i livet än regionalismen, men det är denna bloggens nisch eftersom i stort sett bara två andra av Sveriges bloggare regelbundet skriver om det. Frågan om demokratiska system, oavsett decentralisering, engagerar mig också mycket. Jag vill i stort sett t ex se Schweiz semi-direkta demokrati kopierad till resten av världen. Med hjälp av Ilan Sadé hittade jag fram till Bo Rothsteins mycket intressanta debattartikel i DN: "Väljaren måste kunna få rösta på flera partier till riksdagen" (2006-01-09).

Ca 1997-2000 var jag med i ett gäng politiska tänkare från olika delar av Europa. Vi kom från väldigt olika utgångspunkter och funderade förutsättningslöst på politiska system och började med tiden få stor respekt för varandra. Allt eftersom konvergerade våra politiska idéer (på vissa områden) och blev "självklara" inom gruppen. Precis när tanken på ett uttryckligt politiskt manifest blev aktuell började dock medlemmarna i gruppen gå sina egna vägar.

I början av våra diskussioner visste jag inte vad STV - "single transferable vote" ("enkel överförbar röst" i sv.Wikipedia) - var, men jag fick omfattande förklaringar. Vi testade det på olika sätt - jag ifrågasatte - och vi hittade dess fördelar och nackdelar. Så småningom blev det en av gruppens politiska självklarheter: ett representativt demokratiskt system måste använda STV för att välja sin kandidater. Något annat var uteslutet.

STV är komplicerat för rösträknaren. Men det är lätt för den som ska rösta. Jag ska inte förklara hela biten om hur det fungerar. Hela förklaringen finns på en.Wikipedia. Poängen är att väljaren bestämmer själv om han vill rösta på parti eller kandidat(er). Han får full suveränitet. Han kan blanda från olika partier. Han ska, enligt mitt sätt att se, ha rätt att plocka exakt som han vill. Eftersom det är att maximera demokratin.

STV är ganska känt i den engelskspråkiga världen (utom USA). Det tillämpas på Irland och Australien och kommer att införas i Skottland i år. Det är alltså ofta närvarande i debatten. I Sverige har jag däremot aldrig träffat någon som hört talas om det. Nu har Bo Rothstein brutit denna tystnad och förordar det i DN. Ingressen:

"Bo Rothstein lanserar ett nytt valsystem där du kan rösta på både Reinfeldt och Sahlin. Det är inte alls självklart att vi ska ha ett valsystem som gynnar de nu existerande riksdagspartierna. Vi bör ha ett valsystem som sätter medborgaren - inte partiorganisationerna - i centrum. Och det finns många väljare som inte har starka partilojaliteter utan som helst vill rösta på en uppsättning kandidater från olika partier."

Låt debatten börja!

Skånsk flykt från Swedish Meats

Jag har tidigare skrivit om försäljningen av Swedish Meats till finska HK Ruokatalo. Affären röstades igenom med minsta möjliga marginal och alla tre skånska styrelsemedlmmar var emot. Enligt vad jag skrivit tidigare tycks den nordliga orienteringen med uppköpet vara en viktig orsak. I Skåne har man istället affärer med Danmark, Tyskland och kontinenten, inte med Finland.

Nu avgår de tre styrelsemedlemmarna samt två andra skånska betydande förtroendevalda inom bland annat valberedningen. Sydsvenskan skriver i "Flykten från Swedish Meat har börjat" (2007-01-12): "Många funderar på att lämna Swedish Meats och istället leverera sina djur någon annanstans." En svinbonde säger: "Det finns flera som diskuterar att bygga privatslakterier och folk som funderar på att dra igång exportverksamhet." Det är en turbulent period nu, efter affären, menar han.

Den 1 januari 1999 gick skånska Skanek upp i Swedish Meats i centralismens och de missriktade sammanslagningarnas tecken. Visst kan bönderna på olika sätt gå sina egna vägar nu, men om det behövs en organisation så varför inte återskapa Skanek?

[ Fler artiklar: "Swedish Meats blir finskt" och "Skåne splittrat i slakterifrågan".]

tisdag, januari 09, 2007

Foreningen Öresundsborger

Foreningen Öresundsborger grundlades idag måndag 2007-01-08. Så här lydde deras pressmeddelande innan årsmötet:

"Föreningen Öresundsborgers syfte är att med demokratiska medel aktivt arbeta för att förbättra de praktiska förutsättningarna för Öresundsmedborgarens integration över Öresund. Målet är:
• Att skapa en stark gemensam Öresundsregion.
• Att förbättra ÖresundsBorgernes grundläggande demokratiske valrättigheter.
• Att harmonisera regelverket på social- och arbetsmarknadsområdet.
• Att öka samarbetet mellan utbildningsinstitutionerna i Öresundsregionen och möjligheten till undervisning i bägge
ländernas språk, kultur och historia.
• Att öka den fria rörligheten i Öresundsregionen oberoende transportform."

Fokus är i praktiken mycket bropendlarna och deras situation, men de säger också: "Det er vigtigt at slå fast, at FORENINGEN ER FOR ALLE ÖRESUNDSBORGERE – og ikke bare bro-pendlerne og deres problemer lige nu."

De flesta i föreningen är danskar. De har en god debatt på Oresundsinfo.dk:s forum där de pratar om att kunna röra sig obehindrat på båda sidor och att barnen ska bli Öresundsborgare etc.

Det finns ett litet problem som tycks motsäga föreningens syften. Och det är att deras språkbruk i realiteten är helt nationaliserat. Det är motsatsparen "svensk" och "dansk" och "Sverige" och "Danmark" som möts om och om igen i deras texter. Den som tidigare tänkte på sig själv som skåning blir "svensk" och inget annat i deras reklam, meddelanden och debatter. Den som tidigare kanske åkte över sundet till en stad, Köpenhamn, hamnar plötsligt i ett helt land, "Danmark".

Det är synd, för det är just det som Öresundsregionen betyder för mig: det transnationella, när de nationella etiketterna inte spelar så stor roll längre. När geografin, samhällslogiken och delarna av vår Öresundsregion blir det centrala - städerna, områdena - inte hur vi speglar och iklär oss nationella roller. Ska man tala möten över Sundet i stort så borde det på sin höjd bli "skåningar" som möter "själländare". Det är relativt lokala beteckningar som med precision inkluderar vad det handlar om.

Men med rätt inställning att vara Öresundsborgare, så bör det så småningom synas i föreningens texter också. Då blir den riktigt intressant!

Se nu det mycket tänkvärda svaret på mitt inlägg från en av Foreningen Öresundsborgers styrelsemedlemmar! Det är mycket positivt. Det här är en fråga som föreningen kommer att sätta sig in i, lovar hon.

Nu, genom en nyhet på Öresunddirekt 2007-01-11 (som i sin tur läst Skånskan) vet vi att föreningen efter det konstituerande mötet "har cirka 100 medlemmar och de har redan haft ett möte med Øresundsbrokonsortiet".

torsdag, januari 04, 2007

Mediedrevet mot skånsk historieskrivning

Efter tv-serien Snapphanar har debatten om skånsk identitet växt sig stark. Jag ska här snabbt redogöra för tidningsartiklar om ämnet. Jag har några generella kommentarer på slutet. Jag hoppas kunna kommentera ytterligare senare.

* "Friskyttar förlorade både kriget och äran" i Helsingborgs dagblad 2006-12-20. Historiker Göran Rystad menar att försvenskingen inte var så besvärlig och att det finns en mytbildning kring den skånska särprägeln.

* "Renässans för Skåne" i Kristianstadsbladet 2006-12-22. Historiker Peter Ullgren är kritisk till historiskt baserad regionalism.

* "Ju längre från Stockholm desto bättre..." i Helsingborgs Dagblad 2006-12-24 (julbilagan, s 20, nästan sist i pdf-dokumentet). Journalist Dan Jönsson är kritisk till identitetsbaserad regionalism, men ser också några få poänger. Stiftelsen Skånsk Framtid, där jag är styrelsemedlem, får sig några icke välförtjänta kängor.

* "Fredrik Persson om 'Snapphanar'" i Sydsvenskan 2006-12-30. Historiker Fredrik Persson är starkt kritisk till tv-serien och särskilt dokumentären.

* "SVT gynnar mörka krafter", "Regissören Mikael Agaton: 'Jag är i en hatsituation'" och "Aningslös historieskildring, SVT" i Blekinge Läns Tidning 2006-01-03. Historiker Karl Bergman är starkt kritisk till dokumentären.

* "SVT:s snapphanar spär på etniska spänningar" i Expressen/Kvällsposten 2007-01-06. Historiker Hanne Sanders är kritisk till berättelsen i sig eftersom den har ett känsligt tema.

För att uttala sig generellt ser jag denna anstormning som ett tecken på dålig tolerans för regionala identiteter i Sverige, i synnerhet en skånsk sådan. (Agaton menar sig t o m befinna sig i en "hotsituation" som ett resultat av serien.) Det är framför allt det selektiva i sådan här kritik som jag vänder mig mot. Jag har nämligen aldrig sett dessa historiker och journalister kritiskt granska svensk historieskrivning eller uttryck för svensk vardagsnationalism. Där finns det etnologer som på ett annat sätt har ryggen fri, som t ex Orvar Löfgren och Jonas Frykman.

Det är underligt att skånsk identitet anses så hotfull även på 2000-talet. Det är oftast ganska modesta krav som framförs från representanter för skånska organisationer med inriktning mot identitet, kultur och historia. Inte sällan är de så modesta att de möts av kommentarer av typen "finns det inget viktigare att bry sig om?". Av någon anledning bygger flera aktörer inom media ändå upp något sorts separatisthot (och främlingsfientlighetshot), som gömmer sig någonstans i nästan varje artikel om ämnet. Reaktioner från etablissemanget är vanligtvis hårda och överdrivna.

Nu har jag delvis varit orättvis, för man måste kunna kritisera enskildheter i framställningar av det skånska utan att bli stämplad som "ond representant för en förtryckande majoritetskultur". De personer som uttalar sig i artiklarna ovan har ibland klara poänger. Men jag tror att man, innan man blir del av ett sådant här mediedrev, ska fråga sig om det inte finns historiska exempel - eller även exempel idag i en hel del länder - som förskräcker och som man ska hålla sig riktigt långt ifrån - jag tycker inte man har gjort det. Kanske man då dessutom börjar stå för mer balanserade kommentarer i dessa tidningsartiklar.