torsdag, mars 01, 2007

"Tjugohundra" och nordiska språkråd

I den kommunala politiska jargongen och förvaltningsspråket har, till min förvåning, helt språkbruket om årtal "tjugohundra-" tagit över. Först hoppade jag till. Det är ju mest sånt man hör på tv från huvudstaden. Men den lokala eliten kopierar väl vad man kan från den stora riksvärlden. Det låter kanske fint och seriöst, vad vet jag.

Sverige lär vara det enda landet i världen som började använda en "tjugohundra"-variant kring millenieskiftet. Annars heter det two thousand and seven, deux milles sept, dvi hiljade sedme, twee duizend zeven, due milla e sette, do hezar haft, dois mil e sete, to tusind og syv... Dåvarande Svenska språknämnden (nu Språkrådet) genomförde uttrycket "tjugohundra" och riksmedia och politiker på alla nivåer följde fogligt efter.

En del - faktiskt nästan alla som bryr sig om att skriva om det - opponerar sig fortfarande och en liten omröstning antyder att de flesta i Sverige fortfarande inte har detta språkbruk.

På sv.Wikipedia kan man läsa att "Dansk Sprognævn har daglig kontakt med sins systernämnder i de andra nordiska länderna, Språkrådet och Norsk språkråd, för att se till att de tre språken inte glider ifrån varandra mer än nödvändigt."

Enligt mig borde råden snarare gå ihop. Samarbetet - som också mycket kort nämns på Svenska språkrådets hemsida - tycks helt misslyckat när årtalet blir "to tusind" på danska och "tjugohundra" på svenska.

Det finns ett Nordisk sprogråd (mer här på s 15), upprättat av nordiska ministerrådet, sedan 2003. Troligen får de inte en bråkdel av de resurser som de riksomfattande språknämnderna får. En vink av deras respektive betydelse ges av att "nordisk sprogråd" och "nordiska språkrådet" har ca tvåhundra gånger färre träffar på Google än "svenska språknämnden" t ex.

Mitt största skäl att använda beteckningen "tvåtusen" på årtalen är just att danska och svenska i Öresundsregionen inte ska "glida ifrån varandra mer än nödvändigt".

Jag har nu t o m börjat skriva ut de datum jag använder i samband med underskrifter som "tvåtusen-". Det är det som socialantropologen Thomas Hylland Eriksen kallar det "subversiva nejet" till en lag eller ett kulturfenomen. [Han skriver f ö om de två andra nejen, det revolutionära nejet och det defensiva nejet i "Thomas Hylland Eriksen om att våga säga ifrån" i Sydsvenskan 2005-08-01 (webbpubl).]

6 kommentarer:

Thomas N sa...

Hm, själv har jag svårt att bli så upprörd över begreppet "tjugohundra", eftersom det bygger så uppenbart på logik. För det första så bytte ju nästan alla språk på något mystiskt sätt räkneuttalssystem vid millennieskiftet, från "nitton-hundra-nittio-nio" till "två-tusen". Det logiska talet efter "nittonhundranittionio" borde ju vara "tjugohundra", eller hur?

Till detta kommer vad orden egentligen betyder. "Tusentalet" inbegriper hela millenniet från år 1001 till och med år 2000. Tvåtusentalet inbegriper således år 2001 till och med år 3000. Den nordiska vikingatiden inträffade förvisso under tusentalet, liksom andra världskriget, men det var bara vikingatiden som inträffade under tiohundratalet.

Det är förvisso enklare att säga tvåtusen än tjugohundra - men hur länga? Jämför tvåtusen-tvåhundra-sjuttionio med tjugotvåhundra-sjuttionio. Det är i och för sig möjligt att vi (och övriga nordiska språk) går över till det system som engelskan använder sig av och säger tjugotvå-sjuttionio för att göra det så enkelt som möjligt.

Malte Lewan Neelsen sa...

Fast du glömmer ju bort mitt viktigaste argument: "att danska och svenska i Öresundsregionen inte ska glida ifrån varandra mer än nödvändigt". Människor är viktigare än (möjlig) logik.

Man ska komma ihåg att i princip ingen sa "tjugohundra-" innan 1995. Jag har sagt "tvåtusen-" om åren efter 1999 från det jag började prata, om det kom upp. Det har min omgivning också. Först under 1996-97 började en del bli varse vad Svenska språknämnden en gång "bestämt" i andra halvan av 80-talet och så kände de att man måste följa. Ännu idag tror jag de flesta icke-politiker omkring mig säger "tvåtusen-".

Jens Persson sa...

Ska vi säga "tvåtusensju" för 2007, så ska vi ju i konsekvensens namn säga "etttusenniohundranittiosju" för 1997.
Själv har jag alltid rättat folk som sagt "tvåtusen..." istf. "tjugohundra...". Men visst, om skånska dialekten har "tvåtusen..." istf. "tjugohundra...", så är inte jag den som kritiserar ett genuint dialektalt uttryckssätt.

Malte Lewan Neelsen sa...

Eftersom ingen vill låtsas om det upprepar jag med en dåres envishet mitt huvudargument: "att danska och svenska i Öresundsregionen inte ska glida ifrån varandra mer än nödvändigt". Människor är viktigare än (potentiell) konsekvens.

(Dessutom kan det vara konsekvent eller logiskt att alltid välja den kortare formen.)

Jens Persson sa...

För att få till ett gemensamt språkbruk i detta avseende så kanse vi ska försöka rätta danskarna (och de svenskar och skåningar som inbillar sig att man säger "tvåtusen..." istf. "tjugohundra...")?

Nå, när det begav sig så var jag mer intresserad av att förklara för folk att millennieskiftet inträffade kl 00:00 den 1 januari 2001, inte 2000. ("Man börjar väl räkna med år 1 - det första året - eller hur?" som väldigt få riktigt förstod vad det betydde)

Malte Lewan Neelsen sa...

Rätta danskarna? Va, de är ju inte splittrade. De har ingen tradition av något annat än att säga "to tusind". I Skåne (och Sverige) används båda formerna och de flesta skåningar säger redan "tvåtusen" (än så länge), så det är ju uppenbart vilket som är lättast att komma överens om. Dessutom:

1. Ska man sedan få norrmännen att rätta sig? Då har man definitivt gått från ett anspråkslöst småkonservativt förslag, till rena utopier.
2. Skåningar är i minoritet i Öresundsregionen. Det ger för vår del större krav på anpassning.
3. Det lättaste sättet att komma till överensstämmelse om något är att börja med sig själv. Det är det jag och vi handfast kan påverka.