torsdag, december 18, 2008

Varken Norden- eller Öresundsporto

Jag fick idag ett litet häfte med information från Posten om nytt brevporto 2009. Jag har inte läst om detta tidigare, även om Posten t ex gick ut med det 2008-10-24 ("Prisändring från 1 januari 2009"). Den procentuella höjningen blir ungefär lika stor för alla typer porton, inrikes som utrikes, 20 g som 100 g.

Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).

Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.

Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".

Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.

onsdag, december 17, 2008

Licenspengarna till Kanal Lokal

Skånska tv-kanalen Kanal Lokal hotas av nedläggning, rapporterar Sydsvenskan ("Skånska Kanal Lokal hotas av nedläggning", webb 2008-12-16). Så är det trots att 70 000 skåningar tittar på den varje dag.

Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.

Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.

Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.

Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.

tisdag, december 16, 2008

Nationalstaten även jordskalvens måttstock

Kl 0621 väcktes jag av jordbävningen i Skåne- och Småland. Jag visste inte vad som egentligen hänt, men läste på nätet någon timme senare. Där var många artiklar. De skånska tidningarna hade ett säreget perspektiv när dessa redogjorde för vilka jordbävningar som ägt rum tidigare.

Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.

Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):

"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."

Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.

Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.

Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.

Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).

Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).

lördag, december 13, 2008

"Liberal" lyckas halvera spritkvoterna

Europaparlamentarikern Olle Schmidt var i Sydsvenskan nöjd ("Få väljare – men striden tätnar", webb 2008-10-25). Han var stolt över att han lyckats få EU-parlamentets ekonomiska och monetära utskott att tillstyrka att mängden sprit halveras som en EU-medborgare får ta med sig från ett annat EU-land ”för eget bruk” utan att betala skatt.

Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.

Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.

torsdag, december 11, 2008

Journalist snurrar om skånskt kulturarv

En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.

Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:

Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.

I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."

Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".

Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.

Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.

När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.

Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.

Lunds historia i kulturhuvudstadsansökan?

Lund gick vidare som kandidat att bli kuturhuvudstad 2014 ("Lund vidare som kulturstadsfinalist ", Sydsvenskan 2008-12-10). Jag har inte läst hela Lunds ansökan (den har inte gått på remiss i utbildningsnämnden). Jag läser dock nu Sydsvenskanjournalisten Jan Gradvalls utvärdering från november: "Timbuktu bättre än livlös pappersbunt" (2008-11-23).

Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".

Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.

Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.

Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?

Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).

Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.

söndag, december 07, 2008

Morgan Johansson - skåning och centralist

Inte nog med att riksdagen i Stockholm har väldigt mycket att bestämma om gällande skånska affärer på nästan varje område. Nu vill förre folkhälsoministern Morgan Johansson att riksdagen ska lägga sig i skånsk regional sjukvård också. Besparingarna på Universitetssjukhuset i Lund, USIL, har fått Johansson att agera. Han vill, genom en interpellation i riksdagen, att socialminister Göran Hägglund (kd) i sin tur agerar ("Sparkrav fråga för riksdagen", Sydsvenskan webb 2008-12-07).

Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).

För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).

Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."

Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."

Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.