lördag, januari 31, 2009

Gratisbroar och gratisvägar i hela Sverige

Alla vägar i Sverige är avgiftsfria utom (gamla och nya) Svinesundsbron (23 kr/överfart) och Öresundsbron. Då bortser vi från Stockholms stads trängselskatt (0-20 kr/infart) som har ett alldeles särskilt syfte.

Öresundsbron kostar 325 kr/överfart, dvs 650 kr tur och retur. Nu ska avgiften höjas med 8 % för att anpassas till den danska kronan ("Broavgiften höjs på svenska sidan", Sydsvenskan 2009-01-31).

Det finns gott om andra långa broar i Sverige, och ingen, utom olycksbrodern Svinesundsbron, kostar en krona att färdas på. Ölandsbron, Höga Kustenbron, Uddevallabron, Vallsundsbron, Stallbackabron, Sannsundsbron, Strängnäsbron, Alnöbron är t ex de svenska vägbroar som är mer än en kilometer långa. Gratis. Följer man länken ovan kan man se tjugo andra broar som mäter över halvkilometern. Gratis.

Att bygga tunnlar brukar inte vara så mycket billigare. Ett trettiotal svenska vägtunnlar, flera över kilometern långa, finns listade här. Ingen kostar något att använda.

Förutom broar och tunnlar finns många andra kostsamma infrastrukturprojekt i Sverige där trafikanterna åker gratis. Låt oss t ex se på Storstockholm.

Essingeleden blev klar 1966. Dåtidens kostnad på 240 miljoner kr är lite knepigt att ta reda på i dagens penningvärde, men ett par miljarder handlar det i alla fall om. Södra länken (6 km lång varav 4,6 km går i tunnel), invigd 2004, kostade ca 8 miljarder. Norra länken (kommer till största delen gå i tunnlar varav den längsta blir cirka tre kilometer lång). Den beräknas kosta något mer än Södra länken, när den blir klar 2015. Ingen av dem kommer att kosta något att använda. Österleden beräknas kosta lika mycket som Norra länken om den blir av. Förbifart Stockholm beräknas kosta ca 25 miljarder om den blir av.

Överhuvudtaget finns det totalt drygt 500 000 kilometer väg i Sverige. Sex av dessa kilometer är betalväg. De ligger i Skåne. Och kostar 325 kr per användning.

Av någon anledning har vi i Öresundsregionen fått en särskild Skåneskatt på vår kanske viktigaste trafikled. Samtidigt betalar vi, för varje kilometer vi åker, genom bensinskatten enorma infrastruktursatsningar i andra delar av staten Sverige.

onsdag, januari 28, 2009

Fritt blås - och namnet "regionkommun"

Idag blev det klart. Allianspartierna är ense om att permanenta regionförsöken i Västra Götaland och Skåne. Dessutom tillkommer fler län. Det är positivt, om än inte helt oväntat (Sydsvenskan, "Besked om nya regioner dröjer", 2009-01-28, "Regeringen öppnar nu för nya storregioner", DN 2009-01-28).

  • När nu Region Skåne permanentas kan vi kanske slippa argumentet från vissa debattörer (särskilt inom socialdemokraterna) att vi måste ta det lugnt med självstyreivranden. Nu är det fritt blås. Åtminstone efter att lagstiftningen senare kommit på plats.
  • De fyra partiledarna skriver bl a att "Övriga förslag om överföring av makt från staten till regionerna är inte aktuella”. Det kan tyckas chockerande att ett federalistiskt parti som centerpartiet skriver under på en sådan mening, redan innan vi är i närheten av en federlistisk vision för Sverige. Det finns dock en viss logik i detta, eftersom moderaterna i sin tur nu accepterat att "Sverige framöver ska ha tre politiskt beslutsfattande nivåer med rätt att ta ut skatt". I gengäld kräver jag en centerpartisk valrörelse där man önskar mandat från folket att driva den federalistiska idén vidare i nästa valrörelse.
  • Beteckningen "regionkommun" används i artikeln. Det är ett primitivt sätt att försöka klumpa ihop de två lägre nivåerna med varandra för att markera skillnaden mot "staten" som den översta nivån. Det är dessutom helt onödligt och klumpigt ur ett svenska-perspektiv. Hur praktiskt och attraktivt skulle man från regeringshåll tycka det vara att ändra beteckningen "staten" till "statkommunen"? Same thing. Skärpning, Maud!
  • Förutom Västra Götaland och Skåne tillkommer Halland och Gotland. Att Gotland tillkommer kan stärka övriga regioner eftersom Gotland är en starkt identitetsbärande region. Det ger regionidén som sådan legitimitet. Att Halland tillkommer gör slut på diskussioner om en delning av Halland (som jag själv tycker varit en ok tanke, men som saknat stöd i Halland). På så vis blir diskussionen om en geografisk utökning av Skåne enklare, när den parametern försvunnit. Jag förordar en region vid namn "Skåne-Blekinge". (Det är förstås en idiotisk tanke att delar av Småland skulle ingå.)
  • Det blir ingen Norrlandsregion ännu. Det tycks dock vara den region som står närmast på tur. Norrland blir en närmast överdrivet stor "region" till ytan. Det är just de geografiska avstånden, som jag menar är ett viktigt skäl för regionaliseringar. Jag tycker också att regioner kan vara mindre än många andra, tycks mena. Samtidigt finns det en logik i att Norrland blir en region med tanke på att det är just som norrlänningar som människor däruppe identifierar sig. Västerbotten och Norrbotten är svagare identitetsbärande enheter.
  • Trevligt att Sydsvenskan illustrerar artikeln med en skåneländsk flagga mot himmelsblått i skymningen. Den sortens symbolik används ofta om staten och kan mycket väl på samma sätt användas beträffande regionen.
  • måndag, januari 26, 2009

    Husmarkutspel - bra och tveksamt

    Jag har svårt att se att regeringen i mina ögon på något sätt kan rädda sitt anseende i Öresundsregionfrågan. Man har i mycket stora delar struntat i saken och kan nu eventuellt göra tafatta försök att komma igen. Den moderata socialförsäkringsministern, Cristina Husmark Pehrsson, bosatt i Skåne, gör ett sådant försök. Hon uttalar i en artikel i Sydsvenskan att hon vill ha bort gränshinder i bla Öresundsregionen ("Pendlarproblem till EU-nivå", Sydsvenskan 2009-01-26).

    Sådant enkelt snack är i sig ganska ointressant, men hon har en lite ny vinkel på det hela. Hon kritiserar EU för att "hittills inte uppmärksammat problemen med gränshinder i tillräckligt hög grad". Hon tycker att grannländer inte ska behöva "uppfinna hjulet" på nytt genom att lösa problemen, när EU kunde göra mer.

    Husmark har rätt. Jag har under de senaste cirka fem åren i pressen inte läst en enda mening om vad EU gör för gränsregioner och Regionernas Europa. Att jag inte gjort det kan delvis ha med Skånes medias fokus på Stockholmspolitiken att göra, men är säkert inte hela sanningen. EU tycks ha släppt den biten även från retoriken, så som jag uppfattade den, från 90-talet. Vad hände t ex med Committee of the Regions, etablerad 1994, och allt den skulle kunna komma att utvecklas till genom olika fördragsändringar?

    Det är bra att Husmark tar upp frågan. Inte minst är det viktigt eftersom ingen annan tycks göra det. Samtidigt reagerar jag för att hon bara i detta sammanhang pratar om EUs ansvar. Det kan kännas väldigt praktiskt att skylla på någon annan. Att regeringen gör påstötningar mot EU här är utmärkt. Men det fråntar inte svenska regeringen något ansvar överhuvudtaget. Regeringen måste arbeta vidare med särslösningar för Öresundsregionen samtidigt som man arbetar för att EU gör sin insats.

    lördag, januari 24, 2009

    Teori om Skåneland som förgermanernas vagga

    En man vid namn Keyo Ghettson har gjort ett antal historiska videos. Han framför bl a teorin att förgermanerna skapades genom att indoeuropeiska invandrare blandade sig med ett ursprungligare folk. Han menar att detta ägde rum i Skåneland och hänvisar till ett antal symboler på gravar m m i Scania.

    Han har lagt upp flera videos på Youtube. Här är en som också beskriver lite senare skåneländsk historia. Videona är inte så långa och väl värda att se:

    "Terra Scania (Skåneland)"

    tisdag, januari 13, 2009

    Busskonkurrens kan göra Skåne rundare

    Från och med 1 juli 2010, så får privata bussbolag lov att konkurrera med Skånetrafiken även när det gäller resor bara inom länet ("Skånska pendlare får fler busslinjer", Erik Magnusson, Sydsvenskan, 2009-01-13). I dagsläget kan Skånetrafiken förhindra konkurrens.

    Det är negativt att vi i Skåne inte längre kommer att få avgöra hur vi vill reglera detta. Samtidigt är det idiotiskt av regionen att förhindra konkurrensen. Principiellt är förändringen alltså ett steg i fel riktning. Det innebär ytterligare centralisering. I praktiken kommer dock skåningarna att ha nytta av detta och Skåne kan bli lite rundare.

    Som det är idag är Skånetrafiken som bekant inkompetenta när det gäller att upprätthålla kommunikationer mellan Skånes större städer på obekväma tider. Sista tåget från Helsingborg till Malmö/Lund en fredag kväll går t ex kl 0027. Det går inga bussar. Det är helsjukt och det är politiska beslutsfattare som har ansvar för att denna situation uppkommit. [Skriv på upprop mot detta här.]

    Jag kan bara hoppas att några av linjerna från antingen Svenska Buss, Säfflebussen, Euro Rider, Eurolines, Gråhundbus eller Swebus Express kör på obekväma tider, så vi kan börja få grundläggande förbindelser mellan Skånes stora städer och göra landskapet fungerande i sina kommunikationer annat än just på dagtid.

    söndag, januari 11, 2009

    Scania delstat inom ett federaliserat Sverige

    Jag tror inte längre att ett kulturuppvaknande för Skåne kan ske genom reformer och långsiktigt politiskt arbete. Jag trodde nog det vid Region Skånes tillkomst. Nu har jag sett att regionala initiativ ofta mötts med tystnad och möts med en strategi att låta utspel rinna ut i sanden och malas sönder i ett till synes icke-politiskt maskineri.

    Istället tror jag att man måste ha en radikal vision. Vi måste klart och tydligt uttala: "Vi vill inte ha det samhälle som ni i majoriteten idag vill ha. Vi vill inte ha dagens samhälle där politik i huvudsak är en företeelse för Sverige som helhet. Politik ska i grunden födas och föras med utgångspunkt från den regionala nivån och kommunala nivån. Det gör den inte idag och det vill vi förändra."

    När jag säger att man inte kan nå dit man vill nå med reformer, så menar jag att det inte fungerar att försöka påverka nuvarande system genom "nålstick" - enskilda förslag, kontakter och enstaka aktioner. Istället funkar det bara om initiativtagare skapar nya opinionsbildande organisationer, nya partier eller klart definierade nätverk inom existerande partier med en uttryckligen annan vision. Mitt råd är: arbeta inte inom systemet i första hand utan bygg upp utifrån och från början.

    Visionen i sig

    Det finns ganska stora grupper på Facebook för ett självständigt Skåneland och för en återförening med Danmark. Jag tror det är ett gammaldags sätt att tänka; då tänker man fortfarande i nationalstater. Samtidigt respekterar jag viljan. Och jag ser attraktionen med en färdig vision som är tydlig för alla. Man behöver då inte vara akademiker för att, så att säga, förstå finliret.

    Jag förordar att Blekinge, Halland och Skåne - eller de delar därav som vill vara en del av denna framtid - ska utgöra en delstat inom ett federaliserat Sverige. Sverige kvarstår alltså som nationalstaten som Scania ska tillhöra. Men delstaten ska ha sin egen författning och sina egna lagar inom denna stat. Denna delstats existens och funktion ska skrivas in i Sveriges grundlag.

    Detta är grundidén för en federal eller en konfederal stat. Tyskland och USA är exempel på federala stater. Detta är målet, varken mer eller mindre. Mer behöver man inte säga.

    onsdag, januari 07, 2009

    Skåneland utan förskoning på nätet

    Uno Röndahls minst sagt klassiska bok, Skåneland utan förskoning (1981, nytryck 1993), finns från och med idag helt och hållet på nätet och ligger här. Den ligger således på Stiftelsen Skånsk Framtids (SSFs) sajt.

    Åtminstone ett tag var denna bok den som alla som intresserade sig för ett skånskt kulturuppvaknande hänvisade till. Det var 80-tal. Jag har själv inte läst den, men skäms över det. Inte vet jag om jag skulle gilla den, men jag förutsätter att den har avgörande poänger med tanke på hur mycket denna enda bok har påverkat skånsk identitet.

    Det kom två uppföljare, Skåneland II - På jakt efter historien (1986) och Skåneland - Ur det fördolda (1996). Uno Röndahl har uttalat att det inte blir en fjärde bok.

    Frågan som Reepalu valde bort

    Malmös borgmästare (s k "kommunstyrelseordförande") svarade idag på läsarnas frågor i en "Chatt med Ilmar Reepalu" (Sydsvenskan 2009-01-07). 38 frågor han hann med; flera var, att döma av namnen, ställda av samma frågeställare. Följande var min fråga (under min vanliga pseudonym "C M L Nilsson") som han valde bort:
    Malmö frågade i sitt webbforum i slutet av 2007 och början av 2008 hur Malmöborna tyckte "Stortorget ska utformas och användas". Enligt Sydsvenskan 2007-12-24 var det "hundratals debattinlägg" som då skrivit i webbforumet och vill avlägsna erövrarstatyn Karl X Gustav från Stortorget. Varför sopar kommunen denna diskussion och dessa önskemål under mattan? Vad kan man nu göra för att rätta till det?

    Reepalu avslutar i artikeln med: "Jag tycker att det här är en bra form av dialog som kompletterar alla de andra samtal och möten som vi som förtroendevalda har med Malmöborna."

    tisdag, januari 06, 2009

    Etiska reklamråd problematiska

    Låt mig skriva något om etiska reklamråd. Jag räknar inte med att återkomma till ämnet, för det är inte fokus för denna blogg. Det finns Näringslivets etiska råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK) som omnämns i "Mer sexistisk reklam fälls" (TT, Sydsvenskan webb 2009-01-06) och i "Prinsessreklam fälld av ERK " (Hanna Åkesson, Sydsvenskan 2008-12-02). Det finns också en Reklamombudsman som omnämns i "Ombudsmannen som är förälskad i reklam" (Niklas Orrenius, Sydsvenskan 2008-12-24).

    Dessa instanser har inte tvingande sanktioner utan är tillsatta själva av branchen. Det förhindrar inte man kan ha åsikter på vad de sysslar med. Inte minst finansieras de, vad jag vet, av näringslivet och därmed av oss, konsumenterna.

    Jag kan reta mig på könsperspektivet i reklam, precis som en del andra. Jag fattar t ex inte denna långtgående nischning av leksaker till olika kön. Jag finner ofta könsdiskriminerande reklam i andra länder sliskig eller helt enkelt bara dum.

    Men jag är ändå negativ till att aktörer betalar större summor pengar till så kallade etiska råd. Dessa råd hade kunnat syssla med vad som helst. De kunde fälla tidningsartiklar för att de var vinklade utan att ange det eller böcker för att de innehöll för mycket våld i sina skildringar. Man skulle kunna ha råd för det mesta i livet.

    Jag skulle t ex kunna tänka mig ett råd som fällde tidningartiklar i lokaltidningar för Stockholmsperspektiv. Eller fällde radioreklam utsänd i Skåne som konsekvent uteslöt skånsk talspråksmelodi i alla inslag.

    Men jag tror att den sortens opinionsbildning bäst sker inom de vanliga politiska kanalerna (alltså politisk opinionsbildning) istället för att utge sig för att vara myndighets-"råd" eller "ombudsmän". Det kan låta som en dröm för en politiker att få sin åsikt pk-stämplad genom att ett råd instiftats som kan "fälla" uttryck för något man retar sig på i samhället.

    Men är det nyttigt i ett fortfarande debatterande samhälle? Det är som om vi var färdiga med att bestämma vad som är bra för oss eller inte. Jag tror inte det är nyttigt.