lördag, juni 18, 2011

Akademisk uppsats (2003) kritisk till regional identitet

En doktorand vid statsvetenskapliga institutionen i Lund, Lisa Strömbom, skrev 2003 en essä om regional identitet i Sverige. Den heter Identitet och identitetspolitik i Sveriges regioner och hittas här. Den beskriver bl a identitetspolitik i Skåne och Kalmar län. Den är beskrivande, men författaren kommer också med några pekpinnar ("bör") om vad som ska granskas:

‎"I Skåne har man dock tonat ned målet med att marknadsföra historia och det gemensamma kulturarvet då man blivit mycket skeptisk till de exkluderande implikationer denna politik skulle kunna föra med sig. [...] Eventuella baksidor med starka regionala band bör också belysas, då det är viktigt att undersöka vad det för med sig i form av exklusion och intolerans."

Författaren undviker i hela texten, vad jag kan se, att gå in på någon jämförelse med marknadsföringen av de specifikt svenska s k nationella banden. Eftersom denna (marknadsföringen) är så enormt mycket starkare i svensk politik och media, så är det svårt att tänka sig att oavsiktligt inte med ett ord gå in på en sådan jämförelse. Frågan är måhända känslig i en del sammanhang, men kommer inte desto mindre direkt för många läsare: varför skulle det ena vara ok, men inte det andra?

Det handlar alltså om samma perspektiv som man läser i vetenskapliga verk som Fredrik Perssons Skåne, den farliga halvön. Historia, identitet och ideologi 1865-2000 (2008) och flera av etnologen Fredrik Nilssons texter.

Genom att i hela essän undvika jämförelsen marknadsför Strömboms uppsats i praktiken svensk nationalism som grundperspektiv för vårt samhällsliv i Skåne.

Det kanske inte behöver nämnas för läsare av denna blogg, men det är en säregen idé att regional identitet skulle leda till exklusion och intolerans. Som en personlig kommentar, så vill jag säga att jag har rest en del och när jag har bott i olika delar av Europa, så har jag sett det som resurs för mig att regionen tydligt har presenterat sin egen unika historia och tydliggjort den i vardagen. Det är den som jag känt glädje över att på mitt sätt få tillhöra som boende på platsen. Jag vet inte riktigt hur man kan få till det på något annat sätt, men ovan nämns flera författare som på så sätt lyckats ganska "bra".